8. Georgien berättar: Goris fästning

Bokförlaget Tranan ger sedan 2003 ut en serie novellsamlingar från olika länder; förlagets hemsida förtecknar just nu 25 stycken från till exempel Frankrike och Moçambique, Tyskland och Kambodja. Det finns alltså såväl närliggande länder med omfattande litteratur och mer avlägsna sådana som man annars inte har många möjligheter att läsa översatt skönlitteratur från. Jag har inte läst någon tidigare, men fastnade för den här på biblioteket (det är synd att de inte finns i pocket, då hade jag kunnat överväga att köpa).

Georgien får väl räknas till de länder vilkas skönlitteratur sällan når Sverige. Det är dessutom ett land där platser kan heta Tskneti (eller om det ska stavas Tsqneti som translitterering av წყნეთი) och personer Vakhvakhishvili (i efternamn, men ändå). Ibland är det lite svårt att hålla reda på vem som är vem, för att inte tala om vilket kön de inblandade har.

Som så ofta med antologier är det en del som tilltalar en och annat som inte gör det. Här är flera noveller som jag inte alls begriper mig på, och de är lite för många för att boken som helhet ska ge fullt utbyte. Å andra sidan är det flera som jag tycker är riktigt bra, ofta de som har en humoristisk ansats, verkar det som.

En av de roligare kan dessutom användas för novellutmaningens nummer 38, "en novell som har något som kan flyga i titeln". Den heter "Kråkor" och är skriven av Beso Khvedelidze. På ett ganska skojigt sätt får man som läsare följa med i två samtal, ett mellan några barn, beväpnade med ett luftgevär och stående under ett träd, ett annat mellan några kråkor, som förstås sitter i trädet. Den har också fördelen att vara 12 sidor lång. En del andra är på 40 sidor och mer ändå, och det tycker jag ofta är för långt för en novell.