På gymnasiet läste jag Harry Martinsons Aniara, men det är ett kvartssekel sedan, tro det eller ej. Någon gång under 2017 tänkte jag nog få tid för en omläsning av originalet. Den här serieversionen återberättar historien om det ostyrbara rymdskeppet i stora bilder, lite dystert i gråtoner:
Det är för det mesta lika lite text som på exempeluppslaget ovan. Det gör att den förlorar en del av det jag minns som det speciella med originalet, den språkliga kreativiteten. Här ligger fokus mer på det ödesmättade i att de resande aldrig kommer att komma fram till något.
Jag har lite blandade intryck efter läsningen. Det är alldeles avgjort en egen tolkning, och det måste det få vara om ett sådant original alls ska bli serie. Kanske är det bara så att det är en annan tolkning än jag hade gjort.
Den här ska jag kolla efter, jag lyckades aldrig läsa originalet i gymnasiet och har inte vågat mig på den därefter.
SvaraRaderaMen då kan det väl vara dags? ;)
Radera