6. Yvonne Hirdman: Medan jag var ung. Ego-historia från 1900-talet

Bokcirkeln fortsätter på temat biografier, den här gången Yvonne Hirdmans så kallade "ego-historia", vilket jag tycker är en rätt rolig parafras på självbiografi/memoarer, för vad är det om inte just att få sätta sig själv i centrum? Jag blev glad att få anledning att läsa den här, eftersom jag tidigare hade läst och uppskattat hennes Augustprisade bok om hennes mamma, Den röda grevinnan.

Här berättar hon på ett till formen ganska traditionellt sätt om barndom, uppväxt, ungdom, vuxenblivande och karriär. Karriären kröns av att hon blir professor i kvinnohistoria, och jag tyckte att delarna som handlade om det ämnets tillkomst och utveckling till genusvetenskap var det mest intressanta. Lite gemensamt har hon faktiskt med Leif GW Persson i att man anar en vilja att en gång för alla få ge sin syn på hur det verkligen var.

Men det är också befriande att läsa att någon som objektivt sett måste kallas framgångsrik - blir man professor har man inte mycket att klaga på därvidlag - även långt fram i livet ansätts av tvivel på sin egen kompetens och lämplighet för olika uppgifter. Vi tyckte att det var en riktigt bra cirkelbok som gav upphov till många intressanta diskussionstrådar.