Nu i veckan har bloggkollektivet Kulturkollos nätbokcirkel diskuterat den här - ja, vad ska man kalla den, relationsromanen, kanske. Just relationsromaner är kanske inte den genre jag skulle välja från på egen hand, men den här var både spännande och välskriven, visade det sig.
Det handlar om en Londonfamilj med irländskt ursprung, där den nypensionerade familjefadern en morgon går ut för att köpa tidningen som vanligt, men inte kommer tillbaka. Det blir förstås polissak av det, men hans försvinnande är inte det enda som händer. Hans tre vuxna barn tillkallas nämligen i någon missriktad ambition av att när något dramatiskt inträffar, då ska man vara tillsammans. Eftersom de har en hel del i sitt relationsbagage, både individuellt och i olika konstellationer, blir det ingen myshelg. Någon jämförde i diskussionen med Lars Norén, som jag inte själv har läst, men det finns ju en allmän uppfattning om hans tematik.
En av systrarna heter Aoife, något oklart varför, för de andra två syskonen har relativt vanliga engelska namn. Men det är praktiskt när det finns Youtube-filmer som lär ut det rätta uttalet. Så småningom hamnar familjen på Irland, eller en liten ö utanför dess kust, som är en ö bara vid högvatten och en halvö vid lågvatten. Där får jag tillfälle att använda Google maps, som jag tycker är så roligt.
jag var inte jätteförtjust i denna bok
SvaraRaderaDen växte för mig, faktiskt.
Radera