För att kunna bocka av punkt 30 i novellutmaningen, "en novell av en författare från Indien", lånade jag den här samlingen, där jag väljer titelnovellen. Den handlar om ett par som växer upp som grannar och så småningom blir ett kärlekspar, och det kanske inte är så originellt som idé. Men eftersom det utspelar sig i Indien finns det ingen social trygghet, och förutsättningen för att en kvinna ska bli bortgift är att hon kan förses med en rejäl hemgift. Det är bara ett av de många inslag som visar att det handlar om ett annat sammanhang än jag är van att läsa om. Därutöver finns det förstås exotiska växter och djur, mat och dryck samt i den sista novellen också en get, som på ett mindre lämpligt sätt blir medelpunkten i en brokig storfamilj.
Det känns egentligen för det mesta snarare muslimskt än indiskt, för författaren hörde till och skriver om den muslimska minoriteten i Kerala, en delstat i södra Indien, på många sätt närmast ett eget land. Originalet är skrivet på malayalam, ett språk som inte bara talas av 38 millioner människor utan också i sig själv är en palindrom. Min malayalam är inte mycket att skryta med, men jag har ändå förstått att det är en liten vetenskap för sig att transkribera hans namn korrekt.
Samlingen innehåller tre berättelser i formatet långnovell, omkring 50-70 sidor, som jag egentligen har lite svårt för. De är för långa för att läsas i en sittning (alla tre är dessutom kapitelindelade), men bildar tillsammans inte den helhet som en roman gör. Kanske gör de sig bäst att läsa var för sig med lite tid emellan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar