Jag blir inte klok på "detta absurda collage av drömprojektioner", som omslagsfliken kallar den här boken. Det är gissningsvis en satir över det moderna (i varje fall när boken kom ut i original 1972) konsumtions- och mediesamhället, men slår ganska ofta över i underhållningsvåld, som vore värdigt Tom och Jerry. Man kan tänka sig att det var mer chockerande när det var nytt; här spelar en såpopera en viktig roll, men nu hade det gissningsvis varit en dokusåpa. På slutet undrar jag nästan vad som är verklighet och vad som är fiktion i boken.
Jelinek har väl inte framhållits som den mest tillgängliga av nobelpristagare. Men jämfört med föregående nummer i detta projekt är det här inte en svårläst bok, även om jag misstänker att jag inte förstår allt. Då får man ändå tampas med sådana egenheter som att versaler och bindestreck inte förekommer. Någon ungdomsbok, som undertiteln hävdar, är det ändå inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar