171. Véronique Olmi: Den sommaren

Det här är en skickligt skriven bok, där det pratas mer än ageras, men på något sätt blir det spännande i alla fall. Titeln är dessutom lite falsk marknadsföring, för alltihop utspelar sig under en helg, kring Frankrikes nationaldag den 14 juli. Då samlas ett antal gamla vänner i ett hus i Normandie, som de brukar. Det är det rika och framgångsrika paret som äger huset, och som rider, seglar och spelar tennis*. Det är det inte fullt så rika eller framgångsrika paret, som rider, seglar och spelar tennis åtminstone denna helg på året, men annars nog inte har tid eller råd med det. Det är en väninna som har med sig en ny man varje år, även i år. Och så är det värdparets två tonårsbarn, som har måst mutas med att få ta med varsin kompis för att alls vilja följa med.

Alla paren har något i sin relation som inte riktigt är som det ska. Mycket hade kunnat lösas om de hade pratat med varandra, men nu inbjuder situationen snarare att alla pratar med någon vän eller väninna eller varför inte vännens fru eller väninnans nya pojkvän som man aldrig har träffat, men just därför kanske kan se saker utan förutfattade meningar. Sådär håller det på, och hela tiden finns det också med En Mystisk Främling, som det väl brukade heta i gamla pjäser. Han är en ung man som uppenbarligen inte alls hör dit, men hela tiden dyker upp på ett oroväckande sätt.

Jag brukar inte vara väldigt förtjust i så kallade relationsromaner, men den här hade något som jag tilltalades av. Nästan som i en deckare kommer det efter hand fram mer och mer om de medverkandes förflutna, utan att det för den skull finns en detektiv som gräver efter det. Det är kanske det som gör att det går hem hos mig.

Om jag räknar rätt är det här den sjunde boken jag läser från förlaget [sekwa], som specialiserar sig på franskspråkig litteratur, så det är kanske lagom att det får en egen etikett på inläggen. Även om de sju har varit ganska olika böcker är det genomgående intrycket positivt, och de har dessutom lyckats med att hitta en egen form, så att man genast ser att det är en av deras böcker.

* Det kan knappast vara en slump att författaren låter det utspela sig i Coutainville, med tanke på hur dess stadsvapen ser ut.