Månadens cirkelbok var den här uppmärksammade, Augustprisnominerade romanen av en numera akademiledamot. Allt det här gjorde att jag tog mig an den med viss bävan, som inte lindrades av ämnet mental (o)hälsa. Men det visade sig onödigt att bäva i den omfattningen. Det är inte feelgood, men inte heller ohanterligt tungt, och framställningen är faktiskt på gränsen till lättläst med korta kapitel.
Det framskymtar på olika håll att det här ska vara självbiografiskt åtminstone i viss utsträckning. Man får hoppas att inte riktigt allt är det, för då har huvudpersonen Jackie inte haft det så lätt med en far på Beckomberga och en mor som reser bort från henne när hon är i nedre tonåren, så Beckomberga blir hennes fasta punkt i tillvaron. Personalen verkar inte heller ha ett alltigenom sunt förhållande till patienterna. Men som sagt, det är inte svårläst och lämnar inte mig med någon klump vare sig i halsen eller magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar