Med förra boken i projektet med de kvinnliga nobelpristagarna kom jag i fas med det tänkta tempot, en i månaden. Med den här håller jag tempot, och nu känns det överkomligt att före årsskiftet läsa de återstående två, även om en av dem nog får betraktas som vettande åt det tyngre hållet.
Det här är å andra sidan inte alls tungt, utan en fin skildring av hur det är att leva med katter, som Doris Lessing gjorde större delen av livet, och inte minst hur katterna lever med oss människor. Det börjar redan under hennes uppväxt på en afrikansk farm, där dagens syn på sällskapsdjur inte riktigt har slagit igenom, och fortsätter sedan i olika bostäder i England. Den som har minsta erfarenhet av katter kommer att känna igen sig.
(I den här utgåvan ingår både en ursprunglig version och två kortare tillägg om Rufus och El Magnifico, två sentida tillskott i familjen.)
jag har en kattbok av Lessing men ser annorlunda ut.
SvaraRaderaKan möjligen vara den utan tilläggen då. Eller så är denna omtryckt när hon fick nobelpris.
RaderaJag valde också att läsa Lessings kattböcker :-) Jag är imponerad, du är ju nästan färdig med utmaningen och hursomhelst tre böcker före mig. Så roligt att läsa :-)
SvaraRaderaJag ha gjort en uppföljarpost såhär på årsdagen, om du vill läsa om vad andra har läst. https://kattslavenkoko.wordpress.com/2017/11/26/kvinnliga-nobelpristagare-ett-ar/
Intressant att se hur det går för alla. Har börjat med Aleksijevitj, så det känns överkomligt att bli klar.
Radera