Med en del serieromaner har jag svårt att förstå varför författaren har valt just det mediet. Ibland är det för mycket text för att det ska bli riktigt bra, och ibland tar bilderna över så att man undrar om inte författaren hellre vill vara illustratör.
Men här är det faktiskt så att historien inte hade kunnat berättas bättre i något annat medium än det valda. Till stor del beror det nog på att bilder är viktiga i berättelsen, som utspelar sig på en konstskola. (Det sägs inte uttryckligen, men det måste nog vara Gerlesborg i Bohuslän.) Det är en kvinna som ser tillbaka på läsåret 1990/91 där, när hon var ung och gjorde sådant man gör på sådana ställen när man är ung. Eftersom det handlar om ett helt år finns det också tillfälle att reflektera över årstidernas gång i de relativt konstnärliga bilderna:
Men roligast har jag åt den här bilden, av helt privata skäl:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar