86. Agnes Lidbeck: Förlåten

Återigen har jag inte noterat var jag tipsades om en bok. (Att jag aldrig kan lära mig.) Det här är dessutom en bok som överträffade mina förväntningar, och som jag säkert aldrig hade hittat fram till själv.

Utgångspunkten är kanske inte väldigt originell. Det handlar om systrarna Ellen och Maria, vars pappa har dött och lämnat dem med ett stort hus i Stockholms skärgård. Det representerar förstås ett rejält ekonomiskt värde, även om familjen inte alls har varit välbärgad i övrigt. Det har nämligen varit i familjen i generationer och senast är det pappan som har bott där permanent. När systrarna växte upp var det sommarhus för deras farföräldrar, och de tillbringade alla sina somrar där.

Av - gissar jag - dramaturgiska skäl är systrarna olika på de flesta sätt. Ellen reser jorden runt i jobbet och har viktiga möten i Bangkok och liknande ställen, möten som på ett ganska oprecist sätt verkar handla om pengar. Maria jobbar på ett äldreboende och har en liten son. De har haft olika sätt att förhålla sig till sina skilda föräldrar, inte minst till pappan, och de har förstås helt olika uppfattningar och förutsättningar inför det hus de nu måste komma överens om vad de ska göra med. Ellen som skulle ha råd att behålla det vill bli av med det, och Maria som vill behålla det har inte råd - ens om hon skulle dela det med sin syster, som alltså inte vill.

Eftersom huset har gått i arv innehåller det generationers lager med avlagda kläder, papper, saker, möbler och annat, som det tar en hel sommar för systrarna att ta sig igenom och sortera. De får rent bokstavligt ta tag i sitt förflutna, men också sina gamla motsättningar. Inte minst figurerar det en blå soffa som väl är en symbol för precis det problem de brottas med, att en vill ett och en annan något annat, men de måste komma överens, för annars får ingen som den vill. På ett smygande sätt får man också reda på vad som hände med deras äldre halvbror en sommar för länge sedan. Och så kommer deras gamla tonårsförälskelser i grannhuset dit lagom till midsommar.

Jag blev som sagt mycket positivt överraskad, inte så att jag under läsningen (lyssningen) tänkte att det här var en riktigt bra bok, utan för att den efteråt lämnar så mycket att tänka vidare på. Den är säkert en alldeles utmärkt bok för bokcirklar, och en fördel som ska framhållas är att den är lagom lång (drygt 200 sidor i pappersformat, knappt fem timmar att lyssna på).