Den här delen i Mats Jonssons självbiografiska serier handlar om några år på 90-talet när han är ny i storstaden Stockholm och pluggar, först franska och sedan filmvetenskap, utan större entusiasm eller framgång. Sedan börjar han jobba på Galago, men möjligen är jag lite förvånad över hur liten roll jobbet och tecknandet spelar. Det är mycket festande och klubbande, och en och annan hel- och halvkändis som passerar:
Han skulle bara veta hur han blev som seriefigur.
Vi är lika gamla, Mats Jonsson och jag, men har inte så mycket gemensamt när det gäller de aktuella åren. Det hindrar inte att det finns småsaker som väcker en igenkänning man inte trodde var möjlig. Allra roligast har jag åt en liten Adrian Mole-blinkning:
och åt att han - liksom jag - hade en iMac (som saknade diskettenhet!):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar