I de här tidiga deckarna av Maria Lang - detta är hennes tredje - är det nog många som tycker att en stor del av nöjet är att följa berättaren Puck och hennes tillkommande, Einar Bure, när deras relation utvecklas. Nu, sommaren 1951, är de nygifta och har fått låna Einars systers och svågers hus i Skoga, den fiktiva versionen av Nora. Eftersom Einar har vuxit upp där har han en del värdefull bakgrundskunskap om grannarna, som kommer väl till pass när det redan första morgonen ligger ett lik på deras gräsmatta. Till råga på allt har liket en egyptisk brevkniv i hjärtat, föga nöjsamt för knivens ägare, Pucks medföljande pappa, professor i egyptologi, och den som ställer upp "inte flera mord" som ett villkor för att alls följa med till Skoga från Uppsala.
Som vanligt hos Lang och när Puck berättar är det mycket fokus på kläder, vilket minst en gång visar sig vara värdefullt för utredningen. Men det ger förstås också en omisskännlig tidsfärg när damer uppträder i ömsom "solsnibb", ömsom "hemmarock".
Polisen representeras delvis av den semesterledige Christer Wijk, men officiellt sköts mordfallet av landsfogde Anders Löving, som jag vill minnas kommer att medverka i ett antal böcker framöver, när morden äger rum i Örebro län. Han har, som övriga återkommande figuranter hos Lang, några kännetecken som upprepas lite för ofta, nämligen klackring och råsidenskjorta. Även överkonstapel Leo Berggren och konstapel Svensson, som var med i Langs första bok, återkommer här.
De medverkande presenteras som vanligt i en inledande personförteckning:
och det är ingen slump att katten Thotmes III befinner sig högt upp på listan. Hon - för det är en sådan - får betydelse för handlingen mer än en gång, så Jan Mårtenson var inte först med att låta en katt medverka till lösningen av deckargåtor.
Min bok saknar av någon anledning bilden på det avskilda bostadsområdet Dalen, där det hela utspelar sig:
men ett annat ställe på nätet, där det framgick att den skulle finnas, fick mig att leta i en e-bok, där den mycket riktigt var med. (Signaturen KH nere till vänster är förresten Maria Langs, eller rättare sagt Dagmar Langes svåger Kai Hornung. Han kommer också att återkomma, kan jag avslöja.)
En annan Lang-specialitet är ju sexet, eller i varje fall sexualiteten som mordmotiv. Hon var enligt uppgift tidig med det, och ovanligt frispråkig, men nog känns det att det har gått ett tag när det uppfattas som pikant att Einar beskriver mordoffret så här: "Hans sexuella intressen var, så vitt jag kunde förstå, inte bara tidigt väckta utan också mycket pockande" - och då är offret tjugo år. Men även på över sextio års avstånd tycker jag det känns underligt att så många av skogaborna berättar om sitt sexliv för Puck, som visserligen är gift med Einar, men ändå ingen de känner tidigare.
Av övriga milstolpar kan nämnas att det här faktiskt är första gången som handlingen huvudsakligen utspelar sig i Skoga; så här i början har varannan bok Stockholmsmiljö och varannan Bergslagsmiljö. Så småningom försköts det allt mer till Skoga. Småstaden är här träffande men också elakt beskriven. Inte minst att alla vet allt om alla är ett återkommande tema.
Mina favoriter den här gången är systrarna Livia och Olivia Petrén, som bor i det originella huset uppe till vänster på bilden. De beskrivs som "mordgalna", vilket nog mest handlar om att de läser detektivromaner. Men det är ändå intressant att både Puck och professorn tror att det betyder något, och att systrarna blir suspekta i deras ögon. Att Einar har skrivit en deckare är däremot inte det minsta misstänkt.
Det här var varken första eller andra gången jag läste den här boken, men jag håller den som en Langs bästa. Gåtan är skickligt komponerad, och ledtrådarna är möjliga att hitta, om man bara tänker rätt när författaren viftar med dem - tillsammans med andra trådar, förstås. Miljön är så bra den kan bli i svensk småstadsdeckare, och att det är sommar gör säkert sitt till. Filmen från 2013 vill jag däremot helst förbigå med tystnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar