Årets första lyssning var en positiv överraskning. Precis när jag hade skaffat Storytel hörde jag på några av deras egna följetonger, som publiceras under taggen Storytel Original, men sedan började jag på inte mindre än fem olika utan att fastna. Eftersom det finns mycket annat att höra där har jag heller inte aktivt letat, men den här tipsade tjänsten själv om, och det var som sagt överraskande bra.
Tidsresefiktion är en krävande genre. Det ska både vara spännande (eller roligt, eller sorgligt, eller vad man nu vill ha ut av sin litteratur) och sammanhängande vad gäller hur tidsresorna fungerar. Här tycker jag att det lyckas ovanligt bra. Författaren har nog haft lite av julafton när han låter folk åka fram och tillbaka mellan 2017 och 1986, och inte minst när någon från 1986 hamnar i vår tid finns det anledning för honom att reflektera över såväl frisyrer och tatueringar som att folk heter Tindra. Det är roligare än att någon faller i trans över tekniska uppfinningar som vi idag är vana vid.
Den som reser bakåt i tiden vet mer om vilken sorts verklighet man kommer att hamna i. Men det är ändå en utmaning att få det att gå ihop när någon från 2017 hamnar i 1986, särskilt om det blir en februarikväll, när vi idag vet att statsministern kommer att mördas, vilket varken polisen eller någon annan vill tro på. När det sedan visar sig vara sant är det rimligt att tro att den som visste var inblandad i mordet på något sätt, inte att det är en person från framtiden.
Så småningom kommer mycket av historien att handla om knäckfrågan hur mycket man kan påverka historien när man reser tillbaka. Kan man hindra att någon mördas, kanske rentav hindra att man själv mördar någon? I jämförelse med det mesta fiktiva tidsresande jag har stött på tycker jag att den här följetongen hanterar den frågan riktigt elegant.
Det här är alltså en följetong med de berättargrepp som den genren behöver. Det är högt tempo och cliffhangers varje gång ett avsnitt slutar. Och med tanke på hur det hela slutar är det ingen överraskning att det ska komma minst en omgång till. Jag ser fram emot den.
Idag är det förresten precis sex år sedan den här bloggens allra första inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar