Det här är något av en milstolpe i Langs svit med deckare om Christer Wijk, för det är här han för första gången träffar operasångerskan Camilla Martin, som kommer att bli hans hustru. Vi som vet det kan därför inte på allvar misstänka Camilla för något i den här historien, även om det länge hålls öppet vilken roll hon egentligen spelar. Annars börjar det med att Christer sällskapar med hennes väninna Gudrun, som hon också delar en lägenhet med i det Östermalmshus där det allra mesta utspelar sig:
I en interiör från damfriseringen finns förresten ett av de verkligt tidstypiska inslagen, när Gudrun är iförd lindblomsgrön nylonrock. I övrigt är det tunt med sådana, jag är inte ens hundraprocentigt säker på vilken majmånad det utspelar sig i, men med tanke på att det talas om "Ingos utsikter mot Floyd Patterson" bör det vara samma år som boken kom ut, 1959. De möttes visserligen senare också, men då får man tänka sig att boken utspelar sig i sin egen framtid (och att det förutspås att de båda ska mötas fler gånger).
Persongalleriet innehåller i övrigt ungefär de typer Lang brukar använda. Man har lärarparet, som kan berätta episoder från sin flickskola i samma stadsdel. Man har också den högfärdiga advokathustrun, som har en del gemensamt med andra högfärdiga damer i tidigare böcker. Och så har man den näbbiga gymnasisten, som tycker att "latingubben är urkinkig".
Historien är kanske inte Langs bästa, men den är inte sämst hittills, och handlar nästan bara om mordutredningen, vilket faktiskt känns som en välsignelse efter hennes förra försök med operaanknytning. Här går mer eller mindre alla i huset, även portvakten, på operan när det drar ihop sig till premiär på Wagners Valkyrian. Då segar det tyvärr, innan Christer Wijk blir kallad från salongen på grund av ett meddelande från kriminalen (går operans vaktmästare verkligen in under pågående föreställning och hämtar någon för en sådan sak?).
Bland belöningarna till oss som läst Lang från början finns både kommissarie Åke Nord och rättsmedicinaren docent Ahlgren, nu "hetlevrad", vilket han inte alls var i utpräglad grad från början. Men det blir man kanske när man aldrig får äta sin frukost i fred, utan kallas till diverse mordplatser.
Planskisserna den här gången ser nästan ut att vara officiella ritningar från en arkitektfirma, och är i varje fall inte tecknade av Langs svåger Kai Hornung, som oftast hittills:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar