Moa Martinson har jag aldrig läst något av tidigare, vad jag kan minnas. Här skriver hon självbiografiskt, dels om sitt eget dop - det har hon väl rimligen fått återberättat för sig - , dels om ett julfirande, 1800-talets sista, när hon var tio år. Centralt i båda episoderna är det soldattorp som först hennes morfar, sedan hennes morbror disponerade som indelt soldat, och där hon själv föddes och tidvis växte upp. Utan stora åthävor skildras tillvaron där så att jag blir intresserad av att läsa något längre av henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar