166. Kurdistan berättar: Fåglarna återvänder till bergen

Anledningen till att jag läste den här novellsamlingen var utmaningen Månadens språk. Det hade nog gått att hitta något annat översatt från juli månads språk kurdiska, men det här var lätthittat och entydigt. En del kurdiska författare har skrivit på andra språk än kurdiska, ibland majoritetsspråket i det land som har rått om den del av Kurdistan där de bor, ibland språket i det nya land de har kommit till. Men Bokförlaget Tranans novellsamlingar (se tagg under inlägget!) har jag uppskattat förut, så även därför kändes det som ett bra val. Och det framgår att kurdiska är originalspråket, även om några av novellerna är översatta via andra språk.

Man får en god bild av Kurdistan om man läser hela samlingen, tror jag. Det handlar om en miljö som är mycket annorlunda mot vad jag brukar läsa om, och bara det är ju intressant. Det märks ofta att kurderna har varit förtryckta av de regimer som har härskat över dem, och att det ofta har varit krig som berört folket på ett eller annat sätt. Men som så ofta med antologier är det svårt att sammanfatta hela boken, utöver hårda fakta av typen att det är tjugotre noveller, där några är ganska långa - några tiotal sidor - och de flesta ganska korta - under tio sidor. Inledningen på runt fyrtio sidor känns mycket gedigen och kan rekommenderas på sina egna meriter för den som vill veta mer om kurdisk litteratur.

En bonus är att boken går att använda även för novellutmaningen. Där börjar jag närma mig slutet, men har kvar som näst sista punkt att pricka av nummer 28, "en novell som är nummer tre i en novellsamling" (Den är förstås inte kvar för att den har varit svår, utan snarare för att jag har fokuserat på annat och tänkt att varje novellsamling innehåller en nummer tre, så den kan vänta.) Det är "Vägen och resans mål" av Ra'uf Begard, och den är ganska typisk för samlingens tematik, som jag har försökt beskriva den.