Den här klassikern i sin genre har jag troligen aldrig förr läst från början till slut. Den är heller inget som gör sig för sträckläsning, utan bäst med några sidor då och då, och det är väl det som har gjort att det har stannat där tidigare. Det är svårt att genrebestämma texterna som ingår, men här finns noveller, kåserier och fingerade instruktionsböcker av ungefär samma sort som hos Falstaff, fakir. Något av tonen framgår av att de medverkande är bland andra den diktande Ewa Sophi Drömmington, lille Huno, hans lärarinna fröken Ulk-Tvärhagen (som undervisar i räknematik), abbotarna Knaggbard Sträng och Eggbert Krönkulle, moster Augotte och - inte minst - tvillingarna Majken och Pojken.
Bäst är det när det inte ska vara så roligt; ett par av novellerna är närmast rysare, och alls inte oävna sådana. En del av det som ska vara roligt hör till det jag tycker minst om, särskilt när det blir för krampaktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar