För någon månad sedan lät jag mig inspireras till poesilyssning, men också till att låna hem ett par nya diktsamlingar från biblioteket. En läste jag igår.
Här har jag svårare att få ut något av texten. Det är fåordigt, en stor del av de cirka sjuttio sidorna består av ettordsrader, och inte ens särskilt många. Mot slutet närmar det sig ett mer normalt språk, men till interpunktion och versaler når det aldrig. (Ibland undrar jag om det är något experiment där författaren har tagit vart tionde ord ur en faktatext om Taberg, hans uppväxtort.)
Boken är recenserad i de flesta riksmedier, och det kan man inte säga om allt jag läser. Relativt unisont verkar den dessutom hyllas. Men för mig blir det tydligt att det finns en del av litteraturen och den litterära världen som är mig helt främmande, och som jag inte ens förstår hur jag ska dyrka upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar