Det här blev det sista Asterix-albumet med manus av René Goscinny, som avled medan tecknandet pågick. Det är ändå piggt i sin genre, tycker jag, särskilt om man betänker att det är nummer 24 i ordningen. Man börjar ju känna igen greppen, men de används här så att man tycker att det är ett trevligt återseende, inte en tjatig upprepning.
Belgien lämpar sig väl som scen för den drift med stereotyper som är huvudsaken i de album som utspelar sig utanför Asterix' galliska hemby. Här dricks öl och äts rejäla måltider, och upphovet både till pommes frites och moules frites passerar förbi. Det förekommer också en del belgiska kändisar, varav inte alla är välkända i Sverige, men två av dem känner man i alla fall igen:
Det är på något sätt typiskt att det är två seriefigurer och inte verkliga belgare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar