93. Annika Norlin: Jag ser allt du gör

Åtta noveller i lite varierande längd ryms i den här volymen; någon är uppåt femtio sidor, men de flesta är så långa som noveller brukar i novellsamlingar. Det handlar ofta om personer som inte fullt ut är delaktiga i samhället utan lever sitt eget liv på gott och ont. Det kan vara medlemmarna i ett punkband på turné i Tyskland eller en kvinna i Gällivare som har förlorat ett barn och bara ger sig ut och går utan mål i flera veckor. Min favorit är "Aliens vid Piteälven", om en amatörfilmskapare som nu långt efter att han gjorde sina hemproduktioner på åttiotalet ska lokaliseras av en mycket liten men hängiven skara fans.

Flera gånger har jag konstaterat att det är svårt att skriva om novellsamlingar, i bemärkelsen att faktiskt skriva något om samlingen, inte de noveller som ingår. Här gäller det i lika hög grad som vanligt, men det får inte tolkas negativt. Det här är en läsvärd samling, även om den spretar åt lite olika håll ibland.