De här kortromanerna är, som jag har konstaterat tidigare, trevlig lyssning. Vi får väl se hur länge konceptet kan varieras, men hittills fungerar det riktigt bra. Det är ett koncentrat av England, mellankrigstid, herrgård och mord - beståndsdelar som jag tror att jag inte är ensam om att uppskatta.
Sir Harry Mortimer och hans amerikanska hustru, kallad Kat (sällan lady Mortimer), verkar nu vara färdiga med att installera sig i the dower house på hans ärvda gods. I huvudbyggnaden bor hans faster eller möjligen moster Lavinia, som spelar en särskild roll i den här historien. Hon ordnar nämligen maskeradbal, en viktig tradition att upprätthålla, förstår man, även om hon också suckar över hur mycket arbete det är att ha gäster boende en hel helg, för att inte tala om så mycket extra tjänstefolk man måste hyra in. Men maskeradbal betyder förstås högtid för deckarförfattare, när gästerna faktiskt är försedda med masker som täcker ansiktet. Att det ska visa sig viktigt kan man ju förstå redan innan det börjar, men riktigt hur lyckas jag faktiskt inte räkna ut förrän det avslöjas på slutet, när alla samlas i the ball room (biblioteket är nog för litet för hela sällskapet). Och medan Harry och Kat utreder (snokar, tycker en del) dricks det te, äts scones och spelas tennis som om ingen hade dött under mystiska omständigheter.
En bra deckare i den här genren ska bjuda på något nytt att googla, tycker jag. Den här gången var det slaget vid Aliwal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar