Pandemin gör nu sitt intåg i litteraturen på allvar; det är väl lagom att de böcker som författarna satt och skrev i karantän 2020 kommer ut. Här handlar det om Sten Wadh, universitetslektor i kulturarvsvetenskap med genusinriktning, vilket är lika mycket 2020 som pandemin. Han sitter isolerad i sitt hus på obestämd mindre ort i Mellansverige och har några videoföreläsningar och handledning via telefon och e-post, när han blir kontaktad av Nu, som vederbörande kallar sig. Nu skriver uppsats, oklart var och i vilket ämne, och har några frågor. Sten Wadh kastar sig med viss glädje in i korrespondens med Nu, och den delen av historien är ganska rolig även för oss läsare. Däremot har jag svårare för den del som handlar om hans interaktion med grannarna, länge närmast ett stalkande av en yngre kvinna som solar på terrassen. Inte heller tycker jag att uppslaget med Sten Wadhs plats i kyrkofullmäktige för Sverigedemokraterna (som han inte ens är medlem i) förvaltas så väl. Slutet är tyvärr av den sorten som känns som att författaren fick ont om tid eller papper till skrivmaskinen, om sådant förekommer numera. Inte för att jag alltid fördömer öppna slut, men det här kändes inte som ett slut av någon sort, och det är ju det som stannar kvar som sista intryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar