Stefan Lindbergs namn hade jag inte lagt på minnet, men jag har uppenbarligen läst en novell av honom tidigare, och när jag tar fram det inlägget minns jag den som bra. Se där vad man kan ha en blogg till helt oavsett om någon annan läser det man skriver.
Omständigheterna när jag lyssnade på den här var inte optimala, men så mycket förstod jag att det handlar om några unga människor i Västergötland på åttiotalet, att de är ganska vanliga på många sätt och att en av dem planerar att spränga sin styvfar i luften. Den här kontrasten mellan igenkänning i vardagliga detaljer och något helt utanför den så kallade boxen är inte ett unikt berättargrepp här, men ändå ack så effektivt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar