Det är åtta år sedan Johan Theorin senast kom med en fulllängdsdeckare från norra Öland; det var då den sista av fyra stycken med årstidstema. Nu är han alltså tillbaka, och för att klara av att ha den gamle skutskepparen Gerlof Davidsson som huvudperson är handlingen förlagd till strax efter millennieskiftet. Om jag räknar rätt skulle Gerlof vara 106 år i år, så kanske är detta det sista vi ser av honom - eller också återkommer han i någon form, för han verkar ha levt ett spännande liv där det nog går att hitta någon episod som lämpar sig för en prequel. I ramhandlingen i den här delen bor han på äldreboende och är fysiskt skröplig, men mentalt fullt kapabel att driva sin egen del av den utredning som behövs.
Det som sätter igång det hela är att en man hittas död under ett stenras vid den öländska kusten, men där hittas också rester efter en avliden av betydligt äldre datum. Den som får hand om det nutida dödsfallet är Gerlofs yngre släkting Tilda, polis i Kalmar och bosatt på Öland. De båda är ett bra team, om än en smula stereotypt på så sätt att de i så många avseende är varandras motsatser. Ung - gammal, kvinna - man, etc. Men hon hanterar hans vilja att vara till nytta på ett finkänsligt sätt, och han har mer respekt för en ung kvinnlig polis än många män i hans ålder skulle ha.
Det är förstås något i det förflutna som berör den nyligen avlidne, som också har med det gamla dödsfallet att göra. Första halvan av boken är eventuellt lite långsam, men sedan kommer det igång bra, och blir spännande på fullt godtagbar nivå. Några trådar tyckte jag var lite väl lätta att förstå vart de skulle leda - och därmed tycker jag att Tilda och/eller Gerlof borde ha kommit på vissa saker tidigare. Men sådan är ju genren; någon annan hade kanske fastnat för något annat. God läsning och ett välkommet återseende är det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar