Den här andra delen i serien om pojkdetektiven Sigge Flod vet jag att jag hade en gång i tiden, även om just det här exemplaret är införskaffat senare. Men som det brukar vara med den här sortens böcker går det fint att hoppa in var som helst i serien; här finns inte minsta anspelning på äventyren i föregående bok.
Det framgår att det nu är året efter, så Sigge bör ha hunnit fylla tretton. Han sommarjobbar i en lanthandel, både som varubud med cykel och i själva affären, och meningen är att han ska tjäna ihop pengar till en kamera, som ju är deckarens viktigaste hjälpmedel. Det betyder att han befinner sig i Tiarum, såvitt jag förstår fiktivt, men på bussavstånd från hemstaden Eriksvik. I ett replikskifte nämns att det ligger i Småland, och det är också tydligt att det är inåt land från kuststaden. Det här innebär också att hans trogna deckarhund, pudeln Knatten, och kompisen Röret inte är med så mycket, men de dyker upp lagom för att göra viktiga insatser i de sista fyra kapitlen. I stället assisteras Sigge av handlarens yngsta dotter Sissan, en pigg medhjälpare, som fastän hon bara är elva år är snabb i repliken och kavat när det gäller.
Det finns mycket i den här boken som jag minns mycket väl från tidigare läsningar, inte minst det vita tornet som helt saknar dörrar och fönster, men har en kupol överst, som ibland lyser blått. Kanske allra mest fascinerad var jag av det här, när Sigge läser horoskop i veckotidningar (det finns skäl för honom att göra det, fast han annars är så mycket för "rena, klara fakta"):
Jag var själv mer intresserad av astronomi än astrologi, som jag redan då insåg var lurendrejeri, men det var ändå något fascinerande över företeelsen marsian, inte minst att det inte gick att hitta i några uppslagsböcker. Numera inser jag att det är något som är påhittat av författaren för användning i den här boken. Kometen Cargos verkar inte heller finnas i verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar