I en bok där huvudpersonen har mottot "Rena klara fakta" är det förstås inte något riktigt spöke som dyker upp. Men jag minns tydligt hur spännande den här boken var när jag läste den första gången (och andra och tredje, som man brukade i den åldern). Det här exemplaret är däremot ett senare tillskott till samlingen; jag vill minnas att den jag hade förr var häftad.
Eftersom de två böcker jag hade om Sigge Flod var denna och den föregående har jag känslan av att han och kompisen Röret oftast har skollov och inte är hemma i Eriksvik, men det kan visa sig vara fel när jag fortsätter läsningen. Här är det i varje fall höstlov, och pojkarna får genom en tidningsartikel upp ögonen för att man kan vaska guld i svenska vattendrag. Dessutom har det hänt mystiska saker i en enslig by, där Sigges pappa har en bekant, så de har dubbla anledningar att ge sig iväg. Miljön är av allt att döma fiktiv, och ger mer intryck av Norrland än Småland, men det finns ju oländig terräng även på sydsvenska höglandet. De tar rälsbuss - en tidsmarkör så god som någon - och blir inhysta i en jaktstuga långt upp i skogen. Närmaste by har inte ens telefon, så när ordningsmakten ska larmas krävs en cykeltur på en timme.
Sigge är inte bortkommen när det gäller att samla information och inte heller när det ska dras slutsatser. Men - och nu blir det spoiler - han hamnar faktiskt ganska fel den här gången, när den mystiske nykomlingen i trakten inte alls är identisk med den ökände inbrottstjuven "Smygande Steget", utan i stället en seriös vetenskapsman som har utvecklat en självlysande färg. (Man kan möjligen undra varför han bedriver sin verksamhet i en gammal kvarn i en ödebygd och inte närmare civilisationen.) Inte blir det något av guldet heller, för det de har vaskat fram är grus med kopparkis, visar det sig när de kommer till guldsmeden i Eriksvik för att sälja sitt byte.
Det är något mycket sympatiskt med de här böckerna, där huvudpersonerna inte är några övermänniskor, utan blir rädda och gör en del misstag. Inte minst är det trevligt att läsa om Sigges hund Knatten, en svart pudel som nu har utvecklats till en användbar deckarhund som kan spåra och vakta när det behövs. Nu får vi se hur det går när resten av årets läsprojekt är hittills olästa böcker om Sigge, Röret och Knatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar