Det här är tydligen en klassisk novell, men min obildning når nya höjder varje vecka, känns det som, för jag hade aldrig hört talas om den. Den som i likhet med mig inte har det bör lyssna på eller läsa den först, innan man läser analyser eller andra texter om den. Den är smygande obehaglig på ett sätt som är mycket skickligt, men svårt att sätta fingret på under tiden. Troligen gör den sig utmärkt att läsa på nytt med facit i hand, s d h. (Jag har lyssnat på den i ett sammanhang där det också finns ett litet samtal efteråt, och det kan man göra här.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar