Det fiktiva Doggerland - liksom i tidigare böcker beläget mitt i Nordsjön mellan Danmark och England - har fått en ny polismästare. Jag tror att det innebär att han är högste chef för hela landets polisväsen, och inte bara i huvudstaden Dunker, men det spelar inte så stor roll. Han kommer närmast från tullen, en händelse som ser ut som en tanke - vi får väl se i kommande böcker om han blir något högt uppsatt i den doggerska idrottsrörelsen. Han är som polischefer så ofta är i deckare, inte särskilt insatt i hur polisarbete går till, men angelägen att göra avtryck, som det heter.
Fallet som står i centrum den här gången gäller en uppburen konstnär, som har försvunnit. Han är både vuxen och rimligt frisk, så han har all rätt att hålla sig undan, men familjen, som råkar känna den nye polismästaren, vill ändå ha en polisinsats utan att för den sakens skull göra en officiell anmälan. Det blir Karen Eiken Friis, som hon heter nu som nygift, som får ta sig ut till konstnärens vräkiga residens och försöka ta reda på vad som kan ha hänt. Där finns konstnärens två halvvuxna barn, hans nya unga flickvän och inte mindre än två exfruar. Det artar sig till ett slutna rummet-mysterium, men visar sig ganska snart också ha förgreningar på andra håll på Doggerland.
Det lackar mot jul i den här delen av serien, men innan dess ska det firas midvinter. Det är en av dessa fullkomligt rimliga högtider som doggerländarna firar på sitt traditionella sätt, så att det känns som om landet finns på riktigt. Julen på Doggerland verkar å sin sida påminna mer om den internationella högtiden, som firas medelst inköp av saker som skänks bort.
Det här är inte den bästa boken i serien - det känns som om utredningen trampar vatten i alltför hög grad alltför länge. Det är förstås helt motiverat när det handlar om en försvunnen person och man inte hittar mycket till spår efter honom, men det gör boken baktung. När det väl händer saker är det inget fel på spänningen, ska sägas i rättvisans namn. Det finns en öppning på slutet för att det kan komma åtminstone en bok till, och det ser jag ändå fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar