I denna andra novellsamling av Johan Engman - den första finns här - återkommer en del teman, men mitt intryck är att den spänner över ett bredare tematiskt fält än föregångaren, bland annat en riktig spökhistoria. Här fastnar jag ändå särskilt för en modernisering av Tummelisa på temat tvångsgifte, som gör att jag aldrig kommer att kunna höra eller läsa den sagan igen utan att tänka på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar