Det här ska vara första delen i en serie deckare, som det väl brukas numera i genren, men länge har jag svårt att se hur det ska kunna bli något mer efter den här halsbrytande historien. Huvudpersonen Annie är så personligen inblandad i allting att det närmast krävs en Maria Langs Puck Bure för att komma i kontakt med mysterier av samma dignitet framöver. Men alldeles på slutet finns det en öppning för en kommande intrig.
Här handlar det om att Annie och hennes relativt nyblivne sambo Wille får möjlighet att flytta in i hans barndomshem, ett jättehus i skogen någonstans i Hälsingland. Hans mamma har bott där ensam, men ska nu flytta till det mindre gästhuset (fast det går ju sådär med det, kan man konstatera). Annie är väktare och får jobb i en stugby, där det har varit problem med inbrott, medan Wille är socionom och anställs av kommunen. Ganska snart visar det sig att det finns saker i det förflutna som Annie inte har fått reda på, och varken Wille eller hans mamma är så intresserade av att berätta om dem.
Det som händer balanserar någonstans mitt emellan skräck och deckare, även om Annie är en stabil person som egentligen inte tror på övernaturliga förklaringar till de underliga händelser som det stora huset bjuder på. Det gör också att vi läsare förväntar oss att det hela ska hänga ihop utan att spöken eller andra väsen ska ligga bakom. Och hänger ihop gör det, faktiskt mycket mer än man väntar sig från början, så att det som känns som en rätt ordinär damsel in distress-roman slutar nästan som en pusseldeckare av gammalt klassiskt snitt.
För en gångs skull vet jag var jag fick tipset som ledde fram till boken, nämligen som flera gånger tidigare i podden Deckardårarna (som "finns där poddar finns", som det brukar heta). Nu hoppas jag bara att författaren kan hålla den här nivån i "den svåra andra boken", som podden ibland pratar om.
(Det verkar förresten finnas två Lina Arvidsson som skriver. Den novellsamling jag har läst tidigare är såvitt jag förstår skriven av den andra.)
Jag tyckte den balanserade fint på gränsen mellan genrerna, ser fram emot att läsa nästa del!
SvaraRaderaJa, jag hoppas hon lyckas med den också.
Radera