I den här andra boken om Trevald (som heter Treehorn på engelska) är det inte frågan om att han krymper, utan han upptäcker att bladen på trädet i trädgården håller på att förvandlas till sedlar. Det tycker han är praktiskt, för han behöver köpa fler serietidningar och beställa hem saker med de kuponger som finns i dem. Hans sensationella upptäckt går däremot helt under de vuxnas radar, för hans föräldrar är upptagna av att begränsa hushållsutgifterna (pappan) och att välja rätt färg till köket som ska målas om (mamman). När faster Berta kommer på besök och bjuds på restaurang når absurditeterna nya höjder, för ingen märker att Trevald inte får någon stol att sitta på, och ingen mat att äta, men ändå understryks det hur tacksam han bör vara för att få gå på en så fin restaurang.
Temat från föregående bok, att Trevald är mer eller mindre osynlig för vuxenvärlden, återanvänds alltså här, och skruvas ett varv till. Om man tycker att den här delen av trilogin är upprepande är det å ena sidan alldeles sant, å andra sidan inte något man hade tänkt på om man läste den här boken någon annan gång än direkt efter den första.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar