onsdag 31 juli 2019

192. Elly Griffiths: En orolig grav

En orolig grav - Elly Griffiths

Det som mest skiljer den här femte boken från de tidigare om rättsarkeologen Ruth Galloway är att hon får anledning att åka på semester - eller vad man ska kalla det - till den engelska västkusten, från östkusten, där hon bor. Med det förhåller det sig så att hon har fått ett brev från en gammal arkeologistudiekamrat, som behöver en benexpert, som kan hjälpa honom med ett fynd han har gjort. Men redan när brevet kommer fram har studiekamraten dött i en anlagd brand. Intrigen handlar om vem som kan ha haft anledning att röja honom ur vägen och vem som kan ha anledning att vilja att fyndet inte ges offentlighet. Ruth vill gärna ta reda på det, både av eget intresse och för sin döde kamrats skull, men så har hon ju sin egen och dottern Kates säkerhet att tänka på.

Skillnaden mellan öst- och västkust är nog mer definierande för de brittiska läsarna än för mig, som inte har besökt någondera, och som ser kontrasten mest som en skillnad mellan Ruths vanliga lantliga omgivningar och de hektiska semesterorterna runt Blackpool. För brittiska läsare tror jag att det är stor chans till igenkänning, speciellt när det händer saker på ett autentiskt nöjesfält med landets högsta bergochdalbana. Att det utspelar sig däromkring ger också en osökt anledning för polisen Harry Nelson att finnas på plats, eftersom han kommer därifrån och har en gammal kollega som han kan engagera i Ruths fall. Annars är det förstås en del av de vanliga medverkande som inte finns med i samma utsträckning som vanligt, när det inte handlar om Norfolk. Men druiden Cathbad [ka:ba] följer med Ruth, från början som barnvakt, men han får mer att göra vad det lider.

Det här är den sortens deckare som handlar lika mycket om brottet som om resten av tillvaron för de medverkande. Det brukar jag ha svårt för, men här lyckas det av någon anledning. Det är till och med så att jag fortsätter med nästa bok i serien mest för att få reda på hur det går för Ruth, Nelson och de andra, inte så mycket för att få vara med om ett nytt fall där någon har hittat gamla ben som behöver expertbedömas. Och så är ljudböckerna inlästa av Angela Kovacs, som jag tycker har en av Sveriges bästa läsröster.

191. René Goscinny och Albert Uderzo: Asterix och tvedräkten


Den här gången har romarna, utan att själva inse det, kommit på ett effektivt vapen mot de upproriska gallerna, nämligen att vända dem mot varandra. Den som gör det är den ondskefulle Semper Batallius, och än en gång får man bekräftelse på tecknaren Uderzos skicklighet att skilja mellan onda och goda:


I den split som sås mellan gallerna är förresten kvinnorna mer medverkande än de brukar vara i intrigerna - hur nu det ska tolkas.

190. Selma Lagerlöf: Vägen mellan himmel och jord


Även om jag har läst Gösta Berlings saga för inte så många år sedan har jag inte sådan koll på alla kavaljererna att det tillför något särskilt att huvudpersonen i den här novellen är överste Beerencreutz. Handlingen här utspelar sig efter kavaljerstiden och själva temat är vad man gör av sin sista dag i livet, när döden har varit på besök och talat om att han kommer tillbaka nästa natt.

tisdag 30 juli 2019

189. René Goscinny och Albert Uderzo: Asterix i Spanien


Det dröjer till efter mitten av det här albumet innan Asterix (och Obelix, förstås) faktiskt är i Spanien. Innan dess har hövdingasonen Pepe av oklar anledning skickats från sin spanska hemby till Gallien för att hållas av romarna som gisslan. Sedan ska han förstås återföras, och på vägen blir det tillfälle att träffa andra litterära storheter:


Det här är för övrigt första gången som fiskhandlaren Crabbofix medverkar:


vilket förvånade mig - jag trodde han var med om inte från början så i varje fall långt tidigare än så här.

188. René Goscinny och Albert Uderzo: Asterix och skatten


Asterix blir förvisad från byn eftersom han har vanärat densamma genom att misssköta ett uppdrag - att vakta en gryta full med pengar som en lurig grannhövding (vid namn Moralelastix) vill ha förvarad i smyg. Men han är handlingskraftig som alltid och försöker fylla grytan med pengar igen, länge dock utan större framgång, eftersom han (och Obelix, förstås) inte har någon större vana vid att tjäna pengar, oavsett hur det skulle gå till.

Bland de återkommande inslagen i de här albumen finns ju piraterna, som den här gången har gått i land och bytt bransch:


men när Asterix och Obelix gästar dem går det som vanligt:

187. Selma Lagerlöf: Dödskallen


Att dödgrävaren firar jul med en dödskalle som han har hittat på kyrkogården låter som ett ganska billigt skräckupplägg, men i händerna på en nobelpristagare blir det förstås inte dåligt. Ändå kan jag inte komma ifrån att detta knappast är just den här nobelpristagarens starkaste kort - framför allt löser sig det mesta alldeles för lätt.

måndag 29 juli 2019

186. Alison Bechdel: Husfrid. En tragikomisk familjeberättelse


Alison Bechdel skriver och tecknar här självbiografiskt om sin egen process att komma ut och den familjehemlighet som då kommer fram. Ämnet gör att det är förhållandevis seriöst och ibland direkt sorgligt, men det betyder inte att det saknas humor. Inte minst familjens situation som ägare till en begravningsbyrå, där även barnen involveras, ger tillfälle till absurditeter.

185. Mattias Göransson: Den tunna linjen. Acne-grundarens uppgång och fall


Jag har ju tidigare varit skeptisk till Novellix' så kallade facknoveller, som jag inte tycker är annat än reportage som kunde återfinnas i en lämplig tidskrift med viss ambitionsnivå. Den här är dessutom precis det, en återpublicering från första numret av Filter. Det är ett personporträtt av Jesper Kouthoofd, grundare av företaget Acne. Det är på det personliga planet gripande läsning, men jag blir aldrig klok på vad som motiverar att det berättas i den här formen, om det nu inte är företagets betydelse i reklam- och jeansbranschen.

söndag 28 juli 2019

184. Sam Ask: Medicinmannen


En googling i anslutning till en nyss utläst Piraten-novellsamling förde mig till den här novellen, skriven och inläst på 78-varvsskiva av Sam Ask, mest känd som överliggare i Lund, men också med annat på sitt CV, alltså. Historien kunde vara skriven av Piraten, men det är väl snarare så att det är här Piraten har lärt sig konsten. Rösten tycker jag också är lik Piratens, men det är kanske samma fenomen där. Vad det handlar om kan alla höra själva här i knappa tre och en halv minut.

183. Björn Hedensjö: De är vi


Det här är ännu en av Novellix' facknoveller, en form som jag tyvärr inte riktigt kommer överens med. Här handlar det om den vetenskapliga bakgrunden till att vi hjälper andra och till att vi har fördomar.

182. Fritiof Nilsson Piraten: Medaljerna


Det här är en postum novellsamling, sammanställd av sådant som Piraten efterlämnade antingen opublicerat eller publicerat i svåråtkomliga sammanhang. En del är noveller; annat skulle jag snarare kalla kåserier. Det innebär att helheten inte är så väl avvägd, men delarna är omisskännligt piratenska. Här och var återkommer gestalter som man möter i större format i hans övriga produktion, inte minst [sic] överliggaren Tom Ancker, en mycket lätt förklädd Sam Ask.

Anledningen att den kom fram för läsning nu är att det ingår en kort bit som heter "Malört", och att den punkt jag har kvar i novellutmaningen är nummer 2, "en novell med en krydda/ört i titeln". Och om den inte passar där så vet jag inte vad som skulle göra det. Eftersom det är Piraten handlar det förstås om hur man kryddar besk, och avslutas med en anekdot.

Det innebär att det också är dags att summera utmaningens novellläsning enligt följande:

1. Läs en novell som utspelar sig vid kusten
Elly Griffiths: ”Paradisträdet - en julnovell”

2. Läs en novell med en krydda/ört i titeln
”Malört” i Fritiof Nilsson Piraten: Medaljerna

3. Läs en novell där någon vinner något
Albert Engström: ”Priffe”

4. Läs en novell med en veckodag i titeln
Edgar Allan Poe: ”Three Sundays in a Week”

5. Läs en novell översatt från danskan
Jakob Ejersbo: ”Ok International”

6. Läs en novell vars titel börjar på P
Astrid Lindgren: ”Prinsessan som inte villeleka”

7. Läs en novell där någon bor på hotell
”The Edge” i Agatha Christie: While the Light Lasts

8. Läs en novell vars titel består av tre ord
Mårten Melin: ”Mammas lilla prins”

9. Läs en novell med något svart i titeln
Aase Berg: ”Svart glitter”

10. Läs en novell där någon reser med tåg
Rattawut Lapcharoensap: ”Sightseeing”

11. Läs en novell där någon som funnits i verkligheten är en av personerna
Astrid Lindgren: ”Luise Justine Mejer. Enkärlekshistoria från 1700-talets Tyskland”

12. Läs en novell med ett efternamn i titeln
Charles Dickens: ”Horatio Sparkins”

13. Läs en novell där någon sjunger
”The Nightingale and the Rose” i Oscar Wilde: Children’s Stories

14. Läs en novell där det finns en katt
Dogge Doggelito: ”Shuno”

15. Läs en novell vars titel börjar och slutar på samma bokstav
”En riktig författare” i Cecilie Östby: Tevisdom för vilsna själar

16. Läs en novell med ett klädesplagg i titeln
Kate Chopin: ”A Pair of Silk Stockings”

17. Läs en novell där någon är rädd
Vilhelm Moberg: ”Raskens efterleverska”

18. Läs en novell där det finns en cykel
Ida Jessen: ”En utflykt”

19. Läs en novell som gavs ut 2019
Bahar Pars: ”Kvarterskrogen”

20. Läs en novell där någon är gravid
”Kretslopp” i Camilla-Prell-Weichl: Kedjereaktion

21. Läs en novell med något som doftar i titeln
Anna Winberg: ”Kinesiskt te”

22. Läs en novell som handlar om längtan
Pooneh Rohi: ”Kräftfångst”

23. Läs en novell översatt från franskan
Honoré de Balzac: ”En gata i Paris och dessinvånare”

24. Läs en novell där ett bakverk finns med
Mona Mörtlund: ”Uppbrott”

25. Läs en novell som utspelar sig i New York
Lee Child: ”The Fourth Man”

26. Läs en novell där det regnar
Ulrika Kärnborg: ”Mammalia”

27. Läs en novell av en författare vars efternamn börjar på N
Cilla Naumann: ”Lära sig”

28. Läs en novell som är nummer tre i en novellsamling
Ra’uf Begard: ”Vägen och resans mål” i Kurdistan berättar: Fåglarna återvänder tillbergen

29. Läs en novell där någon dör/har dött
”Presenten” i Jonas Karlsson: Spelreglerna

30. Läs en novell där ett konstverk finns med
”The Model Millionaire” i Oscar Wilde: Children’s Stories Volume 2

31. Läs en novell där det sker något övernaturligt
Tove Alsterdal: ”Återförening”

32. Läs en novell som utspelar sig någonstans högt upp
Per Anders Fogelström: ”Avlägset mål”

33. Läs en novell som har ett Ö i titeln
Elsie Johansson: ”Höra stenarna sjunga”

34. Läs en novell där ett brev spelar en viktig roll
Kate Chopin: ”Désirée's Baby”

35. Läs en novell vars titel är en allitteration (alla orden börjar på samma ljud)
Astrid Lindgren: ”Tu tu tu!”

36. Läs en novell med något fyrbent i titeln
Raudal Tanjung Banua: ”Krokodiltänder och en handfull zikir” i Indonesien berättar:Tusen gevärskulor, tusen fjärilar

37. Läs en novell som har samma titel som en film
Merethe Lindstrøm: ”Kyssen”

38. Läs en novell där något går sönder
Mia Franck: ”Sju sorters”

39. Läs en novell av en asiatisk författare
Ryūnosuke Akutagawa: ”Kugghjul”

40. Läs en novell som utspelar sig på våren

De fördelar sig alltså på trettiotvå singelnoveller och åtta som ingår i samlingar. Av de fyrtio har jag lyssnat på sexton stycken.

lördag 27 juli 2019

181. Maria Lang: Vem väntar på värdshuset?


Trots att vi har kommit en bit in på sjuttiotalet innehåller den här Lang-deckaren de komponenter som definierade hennes allra bästa alster på femtiotalet. Där finns en arvonkel, testamenten (i pluralis!) och en väl använd autentisk miljö. Onkeln och hans testamenten ska jag lämna åt sidan här, för att inte förstöra läsnöjet för någon, men temat är originellt (åter)använt.

Miljön finns också på omslagsfotot, men tyvärr inte i form av en planskiss inuti boken, och det hade varit på sin plats när det blir viktigt vem som har vilket rum. Det är gästgivargården i Kolbäck i Västmanland, där boken enligt uppgift är skriven, och vars ägare, Kaare Melin, medverkar som god vän till Almi Graan, liksom han var det till Maria Lang i verkligheten. Någon gång blir det lite tuggigt när pedagogen Lange tar över ordet; hon har förresten som vanligt placerat in en gymnasielektor i handlingen som kan bidra med sin kunskap i lämpliga longörer:


Jag brukar ha svårt för de utläggningarna, men här finns faktiskt en autentisk och intressant bakgrund till dem, nämligen handskrivna memoarer av en bonde från orten, gammal nog att ha kunnat se när Karl XIV Johan passerade på väg till Norge. Nu finns de tillgängliga i renskriven och elektronisk form hos hembygdsföreningen.

Lokaliseringen till Västmanlands län gör att det är Västeråspolisen som får assistera Christer Wijk. Därifrån kommer bland andra Bertil Svennung och Lars "Petrus" Turesson, som tydligen är kvar på sina befattningar fjorton år efter Farliga drömmar.

Det halvmånformade fönstret på huvudbyggnaden finns med i texten, och även det lilla runda på flygelns gavel - trodde jag. Men när jag hade noterat att fotografen hade lyckats få med den viktiga detaljen hade jag ändå svårt att få ihop miljön, och så visar det sig att fönstret i texten är det likadana som finns på gaveln på den andra flygeln, som ligger utanför bild.

Testamenten ska ju dateras, så det framgår mycket tydligt vilka dagar i maj 1972 det hela utspelar sig. Men där finns också en för eftervärlden nästan lika tydlig tidsmarkör, nämligen "en förkrympt nymyntad femöring".

180. Kristofer Folkhammar: Eller: Problemet är att han älskar honom


Högstadiepennalism är inte det jag väljer att läsa om i första hand, men med ambitionen att läsa de olästa Novellix-noveller jag har i hyllan kom den här med i alla fall. Den är inte dålig, men jag lyckas inte heller identifiera något särskilt utmärkande i den, utöver HBTQ-temat. Och det är kanske inte heller så sensationellt nu som det en gång var, i alla fall lyckas det inte engagera mig på allvar.

fredag 26 juli 2019

179. Stefan Lindberg: Till havet


Stefan Lindberg har förutom noveller och romaner skrivit mycket dramatik, och det är inte utan att det märks i den här novellen, tycker jag. Det handlar om fyra övremedelålders systrar som står varandra mycket nära, mer för att det alltid har varit så än för att de egentligen tycker om varandra allihop. Det är ett tacksamt nystan av relationer att börja dra i, och det blir förstås inte sämre av att en av dem vinner flera miljoner på lotto. Emellanåt är det också ganska roligt, fast de fyra systrarna inte har det så roligt på alla sätt.

torsdag 25 juli 2019

178. Tove Jansson: Trollvinter

Trollvinter - Tove Jansson

Mumintroll sover hela vintrarna, men för första gången vaknar här en av dem - Mumintrollet i bestämd form singularis - ur sin vintersömn medan det fortfarande är snö och kallt. Man kan tänka sig hur skrämmande det skulle vara om man aldrig har sett snö förr, och dessutom verkar det som om Mumindalen ligger mycket långt norrut, för solen är inte uppe alls.

Så småningom träffar han på en del djur och varelser som är vakna, mest framträdande bland dem Too-ticki, som har flyttat in i familjens badhus. Det är förresten något att reflektera över att de annars nakna mumintrollen tydligen har badkappor och badbyxor. Men det är väl som med Kalle Anka som går utan byxor. Efter hand kommer det fler och fler till Mumindalen och så småningom är Mumintrollet närmast på heltid upptaget med något som påminner om att driva pensionat.

Och till sist blir det vår, eller i alla fall känns det att det kan bli vår någon gång. Den känslan är beskriven med stark igenkänningsfaktor.

177. Per Johansson: Göteborg i päls


Det är en alltför lättköpt poäng att kalla det här för diskbänksrealism bara för att det handlar om en ung man som arbetar som diskare på en restaurang. Men det är ett exempel på den moderna arbetarlitteratur där arbetaren inte alltid behöver vara särskilt fast anställd eller ha ett traditionellt industrijobb eller sakna högre utbildning. (Diskaren i fråga har läst statsvetenskap på universitetet.) Det säger ändå en hel del om klass och hierarkier, för diskare har förstås ingen statusposition på restaurangen.

Det är lätt- och snabbläst med korta, ibland kortkorta, kapitel som blandar scener från restaurangen med bakgrunder ur den berättande diskarens liv. Där blir det efter hand klart att det finns anledningar till att han diskar i stället för att göra något annat.

En förklaring till titeln får man till exempel här:


men det ska sägas att den scenen utspelar sig i berättarens hem, inte på restaurangen.

176. Ann Heberlein: Fas 3


Det här är en kort text om en lång tidsperiod, ett fyrtioårigt äktenskap, där han och hon nu är gifta mest av vana, för att inte säga slentrian. Det är inte alldeles lätt att balansera en sådan framställning mellan detaljer och långa svep, men jag tycker det fungerar överraskande väl här. Det är på ytan ingen stor dramatik, men saknar verkligen inte spänning.

onsdag 24 juli 2019

175. Josefine Klougart: Regn


Liksom gårdagens Novellix-novell ingår den här i serien Grannar från 2017, som omfattade sammanlagt nio noveller. Temat är fritt tolkat av de flesta medverkande författarna, och just här är det paradoxalt nog mest en familj det handlar om. De bor på landet, har jordbruk och djur, och de är nog ganska vanliga, även om de råkar ut för stor tragik, som de hanterar på olika sätt. Det är en ovanligt krävande text, både till innehåll och form, men jag tror att den skulle vara värd att återvända till när jag har mer energi att ägna den.

tisdag 23 juli 2019

174. Elisabeth Östnäs: Djuptjärn

Djuptjärn - Elisabeth Östnäs

Historisk skräck får man väl kalla det här, en berättelse om en informator som kommer till en familj i det ensligt belägna Djuptjärn, där modern visar sig vara försvunnen. Moahaha. Tyvärr är det en del språkligt som inte fungerar för mig i den här novellen, inte minst hur de medverkande tilltalar varandra. Det är synd, för skräcken är det inget fel på.

173. Aris Fioretos: Rapport från den täta världen


Aris Fioretos har för mig hittills varit bekant nästan bara som tippad akademiledamot, men nu verkar hon (Akademien, alltså - jag har lärt mig av Horace) ju vara fulltalig ett tag, så det får väl bli vid någon kommande avgång i så fall. Miljön för den här novellen är så intellektuell den kan tänkas bli, ett litet gäng pojkar på humanistisk linje som läser Camus och spelar schack. Om man klarar av att läsa den med distans är den faktiskt ganska rolig, trots det efter hand tunga innehållet.

172. Elisabeth Östnäs: Belätet

Belätet - Elisabeth Östnäs

Det sparas inte på effekterna i den här knappa halvtimmen om en familj längst ner på samhällsstegen mitt i medeltiden. Kanske var det så här rått och blodigt för folk då, men en del av effekterna känns ändå som om de vore tillkomna i den här fiktionen. Lyssna helst inte i samband med måltid, är mitt råd.

171. Roald Dahl: The Enormous Crocodile

 

När tillvaron känns alltför idyllisk kan man alltid lita på att något av Roald Dahl bryter av den idyllen. Det här var en för mig alldeles okänd historia av honom, men den finns på svenska också. Förklaringen till min ignorans är nog att den svenska översättningen kom när jag hade lämnat bilderboksåldern. Krokodilen i fråga älskar barn, det vill säga att äta dem. Sedan finns det också andra djurpersonligheter som Stephen Fry får pröva sina röstresurser på, och det gör han förstås lysande.

170. Inger Frimansson: But I have to hurt you a little

But I have to hurt you a little - Inger Frimansson

Den här novellen var lite för fragmentarisk för min smak, eller också var jag inte i rätt läge för att lyssna på just den här. Titeln får sin förklaring alldeles på slutet, men fram till dess handlar det - tror jag - om ett förhållande mellan en man och en kvinna, som båda har tidigare förhållanden bakom sig.

169. Patrik Centerwall: Lektören

Lektören - Patrik Centerwall

En lektör är ju etymologiskt inget annat än en läsare, men brukar nog oftast ha till uppgift att för ett förlag eller på författarens uppdrag läsa ett relativt fullständigt manus som sedan kan bearbetas efter de synpunkter lektören lämnar. Huvudpersonen Helga i den här novellen arbetar däremot som lektör i framtiden, där det finns mycket stränga regler för vem som får ge ut en bok och hur den får vara beskaffad. Därför är hon inkopplad på ett tidigare stadium, och läser varje dag det som har skrivits av de författare hon har fått på sin lott. Det är en intressant twist, där lektören blir betydligt mer delaktig i boken än vad som är det vanliga nu. Men det är frågan om inte censor vore en mer rättvisande titel. Ovanpå den här förutsättningen finns det också en intrig, men den var jag paradoxalt nog mindre intresserad av.

168. J.K. Rowling: Harry Potter and the Half-Blood Prince



Det är förstås omöjligt att säga något om den här sjätte delen i Harry Potter-trilogin som inte har sagts tidigare. Men jag fäster mig på nytt vid hur bra Rowling är på att skapa karaktärer som inte är huvudkaraktärer, men ändå så tydligt utmejslade, och oväntat sammansatta med tanke på genre och utrymme. Den här gången är det den nye läraren Horace Slughorn* - det kommer ju någon ny till Hogwarts varje läsår - som i sin kombination av jovialitet och partiskhet framstår så. Det måste vara en fest för en ljudboksinläsare att få denna uppsättning karaktärer att arbeta med, och Stephen Fry gör verkligen en enastående insats, inte minst vad gäller Slughorn. Om man har läst sig mätt på böckerna och sett sig mätt på filmerna kan man ändå vara glad om man har de här ljudböckerna kvar.

* Snigelhorn i den svenska översättningen

167. Rachel Cusk: Konturer


För ett par veckor sedan kom jag hem från en skrivarkurs på folkhögskola med många bra erfarenheter, tips och uppslag. Lite oväntat är det kanske att en skrivarkurs kan ge så många lästips, men det här var ett av dem. Och så hade jag med ett halvt öra hört när författaren intervjuades i Lundströms bokradio ett par veckor innan dess.

Det handlar om Faye, som reser till Grekland för att vara lärare på en skrivarkurs, vilket väl var en anledning till boken dök upp i våra diskussioner, men man behöver inte alls ha någon erfarenhet från sådant för att det ska vara läsvärt. På ett intressant sätt är Faye huvudperson, utan att hon säger eller gör särskilt mycket alls. Den allra mesta texten upptas i stället av saker hon får reda på av folk hon träffar; en del av dem är hennes kursdeltagare, men en del är andra tillfälliga bekantskaper, och någon är en gammal vän sedan tidigare. Det de berättar handlar heller inte alltid mest om dem, utan om vad de har hört andra berätta. Det skulle kunna bli osammanhängande men författaren lyckas hålla ihop det utan att jag riktigt begriper hur det går till, och mot slutet visar det sig att man har fått reda på en hel del även om Faye.

Det snygga omslaget är gjort av Petra Börner, som jag har missat hittills, men verkar göra många snygga omslag, förutom mycket annat.

166. Kurdistan berättar: Fåglarna återvänder till bergen


Anledningen till att jag läste den här novellsamlingen var utmaningen Månadens språk. Det hade nog gått att hitta något annat översatt från juli månads språk kurdiska, men det här var lätthittat och entydigt. En del kurdiska författare har skrivit på andra språk än kurdiska, ibland majoritetsspråket i det land som har rått om den del av Kurdistan där de bor, ibland språket i det nya land de har kommit till. Men Bokförlaget Tranans novellsamlingar (se tagg under inlägget!) har jag uppskattat förut, så även därför kändes det som ett bra val. Och det framgår att kurdiska är originalspråket, även om några av novellerna är översatta via andra språk.

Man får en god bild av Kurdistan om man läser hela samlingen, tror jag. Det handlar om en miljö som är mycket annorlunda mot vad jag brukar läsa om, och bara det är ju intressant. Det märks ofta att kurderna har varit förtryckta av de regimer som har härskat över dem, och att det ofta har varit krig som berört folket på ett eller annat sätt. Men som så ofta med antologier är det svårt att sammanfatta hela boken, utöver hårda fakta av typen att det är tjugotre noveller, där några är ganska långa - några tiotal sidor - och de flesta ganska korta - under tio sidor. Inledningen på runt fyrtio sidor känns mycket gedigen och kan rekommenderas på sina egna meriter för den som vill veta mer om kurdisk litteratur.

En bonus är att boken går att använda även för novellutmaningen. Där börjar jag närma mig slutet, men har kvar som näst sista punkt att pricka av nummer 28, "en novell som är nummer tre i en novellsamling" (Den är förstås inte kvar för att den har varit svår, utan snarare för att jag har fokuserat på annat och tänkt att varje novellsamling innehåller en nummer tre, så den kan vänta.) Det är "Vägen och resans mål" av Ra'uf Begard, och den är ganska typisk för samlingens tematik, som jag har försökt beskriva den.

165. Arne Dahl: Migrän


Om hur det kan vara när ett migränanfall slår till i alldeles fel situation handlar den här novellen. Men missförstå mig inte - det är förstås aldrig riktigt rätt tillfälle för det. Det är eventuellt lite deckare och lite metanovell, men migränens påverkan på sinnena är, eller åtminstone beskrivs, sådan att jag inte riktigt är säker på vad som faktiskt händer och vad berättaren upplever ändå. Hade den varit aningen bättre hade den gjort sig för omedelbar omläsning med facit i hand, men nu blir det inte så.

lördag 20 juli 2019

164. Jeff Kinney: Usla utsikter


Den här delen av Gregs dagbok omfattar bara sommarlovet, men det ger ju anledning till smått klassiska konflikter mellan föräldrar och barn:



Så småningom får han ändå anledning att komma ut, till exempel på grund av en snygg badvakt, som troligtvis inte ens lägger märke till honom. Men dagbokens form gör ju att vi bara får hans version, och där är de nästan ihop.

Frågan är om inte den här fjärde boken var roligast hittills, och det är inte så vanligt. Allra roligast har jag åt den återkommande frågan om lokaltidningens ändringar på seriesidan, som verkar vara en källa till folkstormar världen över.

163. Gyrðir Elíasson: Det gula huset


På tjugofem små sidor ryms inte mindre än sju kortnoveller. De är så korta att de inte alltid innehåller mycket till miljöbeskrivning, men där den finns verkar det som om de utspelar sig på Island. Det blir något visst med det - både exotiskt och hemtamt. Av de fyra i den nordiska specialkvartetten var det här den jag tyckte bäst om. Och det finns mer av honom på svenska om man får tid för det.

fredag 19 juli 2019

162. Merethe Lindstrøm: Kyssen


Liksom i gårdagens novell av samma författare är tonen melankolisk och dröjande som om det under ytan finns något som berättaren inte vill ut med. Här är det en kvinna som kommer till ett kattjourhem i en lägenhet där hon minns att hon har varit förut. Lindstrøm skriver välavvägt utan ett överflödigt ord, men det gör också att lästempot blir lägre - på gott och ont.

Novellutmaningens nummer 37, "en novell som har samma titel som en film", väljer jag att tolka bokstavligt, det vill säga att det inte behöver vara just novellen i fråga som är filmatiserad. Det finns förresten mer än en film som passar, men den mest kända verkar vara MGM:s sista stumfilm, där bland andra Greta Garbo medverkade.

torsdag 18 juli 2019

161. Merethe Lindstrøm: Ödelagda städer


Novellix' utgivning i kvartetter bröts 2017 med en nonett på temat "Grannar", vari denna norska novell ingår. På ytan handlar det om hur det kan gå när man tar upp en liftare - utan att på minsta sätt vara en rysare, som det temat annars gärna lånar sig till. Snarare är historien melankoliskt finstämd, och frågan är om den inte under ytan handlar om något helt annat.

160. Maria Lang: Mördarens bok


Med tanke på den disclaimer som Lang lägger in längst ner i personförteckningen:


är det lite underligt att Lekbergs är befolkat med en del av Norstedts personal, till exempel Lasse Bergström, som var Langs förläggare i verkligheten. Men det är väl ytterligare ett steg på vägen till den underliga Lang-fiktion som består av både fritt uppfunna personer och högst verkliga sådana, mestadels inplacerade i autentiska miljöer. Här är miljön verkligen utnyttjad efter sina möjligheter, men jag saknar återigen den planskiss som brukade finnas i hennes tidiga böcker.

Intrigen bygger på förutsättningen att Torben Hults deckare för året, Mysteriet med den obefintliga boken, utspelar sig på ett bokförlag och innehåller igenkännliga porträtt av vissa av hans kolleger. Det är - tillsammans med minst två twister av den utgångspunkten - riktigt bra hanterat, och den som gillar metanivåer i berättande får något att bita i. Det är förresten också ovanligt trovärdigt för att vara Lang, tycker jag, kanske för att hon kan både miljön och kringverket så bra.

När man läser det 2019 blir det extra underhållande att professor Ulrica Hult är ledamot av Svenska Akademien, den enda kvinnliga - möjligen en tidig motsvarighet till Sara Danius, tänker jag mig. (I verkligheten hade Akademien vid tillfället inte en enda kvinnlig ledamot; de två som varit, Selma Lagerlöf och Elin Wägner var avlidna sedan länge, och det skulle dröja till slutet av decenniet innan Kerstin Ekman valdes in.) Där är hon kollega med bland andra Olle Hedberg, nämnd i texten, som Lang (det vill säga Dagmar Lange) var god vän med i verkligheten, och som enligt vad jag har läst mig till var den som uppmanade henne att skicka in sitt första deckarmanus till Norstedts. Som sagt, metanivåer.

onsdag 17 juli 2019

159. Hans Gunnarsson: Enkelrum


Huvudpersonen i den här novellen är ett skolexempel på opålitlig berättare - även om det är i tredje person - och det gör det svårt att säga något substantiellt om intrigen. Han befinner sig i alla fall i Finspång, där han bor på hotell, äter gatuköksmat och går runt i det ödsliga centrum. Det framgår att han har varit på ett antal liknande orter tidigare, och att han föreställer sig att det ska kunna bli en bok av det. Men så har han också ett ex, som han kontaktar på olika sätt, och det är där den riktiga berättelsen utspelar sig, långt obehagligare än Finspång.

tisdag 16 juli 2019

158. Jonas Hassen Khemiri: Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog


Frågan är om det är meningen att man ska kunna hänga med i vad som är sant och inte i den här berättelsen. Att det inte är som huvudpersonen tror - att poliserna som hämtar honom är en del av hans svensexa - är förhållandevis tydligt, men jag undrar också om han tror det på allvar eller bara säger det till oss, utan att riktigt tro på att vi ska tro på det. Och det är inte slut där. Det här hade jag behövt ha instuderingsfrågor för att fullt ut kunna ta till mig, och ändå är det läsvärt, konstigt nog.

måndag 15 juli 2019

157. Ulrika Kärnborg: Mammalia


Den unga kvinnan som är berättaren i den här novellen får av en slump - så verkar det i alla fall - kontakt med en betydligt äldre kvinna, som är mer etablerad i den kulturvärld där det utspelar sig. Så småningom blir det inte så trevligt som det verkade från början, men frågan är vems fel det är, och vem man ska lita på.

Utan att det alls var planerat går novellen dessutom att använda för novellutmaningens nummer 26, "en novell där det regnar".

söndag 14 juli 2019

156. Unni Drougge: Kärlek ända in i döden


Den här novellen ingick i Novellix' allra första kvartett 2011, så den har kanske nått sin läsekrets vid det här laget. Men den är värd den, och fler därtill. Länge är det inte klart för mig varför historien är värd att berätta, om hur två tidigare älskande möts i Neapel, minns hur det var förr och skäller på varandra. Men så händer det som kan hända i riktigt bra noveller, att slutet ställer allt på huvudet och man börjar bläddra tillbaka för att se om man inte borde ha förstått eller sett något tecken på hur det hängde ihop.

lördag 13 juli 2019

155. Nicklas Lundblad: Om maskiner kunde tänka


Novellix gjorde ett försök med "facknoveller" 2014, men det verkar inte ha blivit något stående inslag i utgivningen. Den här handlar om artificiell intelligens, men spretar åt olika håll genom att ta upp film och litteratur, filosofi och naturvetenskap, så att jag har svårt att hålla fokus. Kanske hade det blivit bättre i ett annat format.

154. Jeff Kinney: Ett hopplöst fall


Greg Heffleys tredje dagbok omfattar en vårtermin när han börjar och slutar spela fotboll (och i stället går med i scouterna, för där får man märken varje gång). Han är med andra ord ungefär som tidigare, ganska bekväm av sig och inte särskilt självkritisk:


Eftersom det är USA går det förstås en försvarlig del av februari till förberedelser inför Alla hjärtans dag, följd av debriefing.