Det här sista albumet om familjen Kenneth, Lisbet, Lotta, Johan och Lillen samt hunden Kalle tror jag bara innehåller avsnitt som kom efter att jag slutat läsa Kamratposten, där de publicerades ursprungligen. Här är två ganska långa delar om Johan och hans kompis Nisse, som har den naturinriktade Moaklubben (uppkallad efter moafågeln) och en fortsättning om när Lotta följer med på fågelexkursion, fast hon nog är mer intresserad av Nisses bror, som är fältbiolog. Det ger lite nya möjligheter utanför familjens vanliga komfortzon.
Jag är fortfarande imponerad av hur roligt detta fortfarande är, sådär 25 år efteråt, och hur Cecilia Torudd lyckas så bra med så små medel. Det är förstås bedrägligt enkelt, men ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar