Den här radionovellen sändes första gången redan förra sommaren, men till skillnad från den förra är jag rätt säker på att jag inte hade hört den här tidigare. Den utspelar sig i eller möjligen i närheten av Kristianstad, och eftersom jag själv har vuxit upp där kände jag väl igen beskrivningarna av blåsten över slätten när familjen är på cykelutflykt. Berättaren, en kvinna, städar ur sitt gamla barndomshem, minns sin egen uppväxt, återberättar episoder och hittar så småningom ett brev. Hon tänker som säkert många har gjort, att det är ett brott mot integriteten att läsa det, men nästa tanke är ett försvar - att om det inte hade varit meningen att det skulle läsas kunde hennes mor ha bränt det eller kört det i avfallskvarnen, det allra mest moderna när de flyttade in i sin villa med grön heltäckningsmatta och bidé. Ja, ni ser vilken tidskapsel det blir. Det är nog det jag fastnar mest för, inte så mycket vad som egentligen händer, för det är ganska lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar