Den här alldeles nyutkomna memoarboken ansluter till Gustavs grabb, och med den är det för en gångs skull så praktiskt att vi läste den i bokcirkeln för ett par år sedan. Den handlade ganska mycket om privatpersonen Leif GW Persson, men här är det - omslagsbilden till trots - yrkeslivet i den där formellt vedertagna meningen som i allt väsentligt står i fokus. Det närmare innehållet ska jag återkomma till.
Det innebär att det finns ett i rent längdmässig mening ganska omfattande avsnitt om en studieresa till USA i slutet av 70-talet, när Geijeraffären just hade exploderat och till synes satt stopp för en lovande karriär (inte Geijers, den var i allt väsentligt redan över, utan Perssons egen). Det är otippat intressant i en rent mänsklig mening, eftersom det handlar både om författaren själv, dem han träffar och de brott han kommer i kontakt med. Andra brott han har kommit i kontakt med ska jag återkomma till.
Det handlar också om hans skönlitterära skrivande, som i allt väsentligt är uppdelat i två avsnitt, en trilogi omkring skiftet 70-/80-tal och ett växande antal romaner efter millennieskiftet i vedertagen mening. Det hade varit intressant att få lite mer bakgrund om det, och inte bara i en rent kameral mening hur mycket pengar det har dragit in (och vilka skilsmässor det har finansierat). Men det kanske kan bli en bok till om det. Här och var känns det nästan som om det här skulle vara hans sista bok, men det framgår också att han kommer att skriva så länge han lever, om inte annat för att hålla sig sysselsatt. Med det är det dessutom för en gångs skull så praktiskt att det säkert finns en läsekrets för eventuella ytterligare alster.
Hans karriär i anställningsmässig mening får också i allt väsentligt sitt utrymme, och är kanske det jag fastnar minst för. Men det är tydligt att han i allt väsentligt har varit framgångsrik där också, och på ett ovanligt sätt har växlat mellan vetenskap och tillämpning. Det intressanta gränssnittet däremellan ska jag återkomma till.
Som avslutning betar han av några i rent polisiär mening misskötta mordfall, och ger sin syn på vad som borde ha gjorts och när. Med en del av dem är det för en gångs skull så praktiskt att de inte är preskriberade utan hans synpunkter kan leda till resultat. Det mest aktuella av fallen är femårige Kevins död i Arvika 1998, där två bröder friades under tiden boken skrevs; det mest avlägsna i rent tidsmässig mening är mordet på Ulla Höglund i Södertälje 1970, som i och för sig har varit föremål för TV-program tidigare.
Jag har tagit mig igenom de här nästan 550 sidorna på två dagar, låt vara semesterlediga, och det är på sätt och vis betyg nog. Att en viss övermättnad infinner sig är kanske bara i linje med författarens drag av omåttlighet vad gäller mat, dryck, arbete och annat. Omåttligheten i en rent formuleringsmässig mening ska jag återkomma till efter en blankrad.
Tycker ni att jag i allt väsentligt uttrycker mig underligt i den där allmänt vedertagna meningen, så är det för en gångs skull så enkelt att jag har låtit mig påverkas av vissa uttryck, som författaren överanvänder i den där rent numerära meningen. Mina egna formuleringar ska jag återkomma till i nästa blogginlägg, och med dem är det för en gångs skull så praktiskt att de kommer mer naturligt för mig, som jag gissar att vissa kommer mer naturligt för Leif GW Persson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar