I och med denna del är den personuppsättning etablerad, som jag tror att många med mig förknippar Tintin-äventyren med. Det är den relativt opersonlige Tintin själv, omgiven av de pregnanta birollsinnehavarna kapten Haddock, Dupondtarna och professor Kalkyl, vilken gör sin entré här. Jag mindes honom mest som den arketypiskt förvirrade vetenskapsmannen, men hans mest framträdande drag här är hans lomhördhet, så man får ha överseende med viss lyteskomik.
Historien är en direkt fortsättning på föregående äventyr, och handlar om hur sällskapet försöker få tag i den skatt som kapten Haddocks anfader inte lyckats få med sig hem - eller? En nyhet här är att Tintin inte i någon större utsträckning jagas av bovar som försöker komma före honom till något, alternativt försöker hindra honom att komma fram till samma något. Det är lite uppfriskande, faktiskt, och lämnar utrymme för de farsartade förvecklingar, som hittills har varit mindre än jag mindes dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar