måndag 23 juli 2018
162. Frédéric Dard: För fåglarna dör
Frédéric Dard har vi träffat förr i den här bloggen, och efter något halvårs uppehåll har det nu kommit en fjärde bok av honom på Absint Noir, som tidigare översatt av Fredrik Ekelund. Den här ligger möjligen på gränsen till deckargenren, men om den tolkas som innehållande psykologiska thrillers, som inte nödvändigtvis måste handla om ett brott och hur det klaras upp, passerar den definitivt.
Det är ett infernaliskt scenario som etableras. Huvudpersonen Laurent är gift med den berömda sångerskan Lucienne, relativt lyckligt, förstår man det som. Han har också en älskarinna, som det brukades i Frankrike, säger mina fördomar, och är lycklig även med henne. Så händer det sig att hustrun är med om en allvarlig bilolycka, blir svårt skadad och ligger totalförlamad i hans vård. Och i samma olycka har hon haft med sin älskare i bilen - och han har dött. Laurent har vad vi vet varit helt okunnig om älskarens existens, och nu ska han ta hand om sin invalidiserade hustru.
Det händer inte så mycket, men är spännande ändå, och det får väl skrivas på författarens konto att han lyckas med det. Framför allt är det skickligt beskrivet hur de båda makarna är fångar hos varandra, hon hos honom genom sin orörlighet, han hos henne genom sina skuldkänslor, som förstås också blir problematiska på grund av den ömsesidiga otroheten. Jag fortsätter att förvåna mig över att Dard är så okänd utanför Frankrike.
Etiketter:
Deckare,
Frankrike,
Frédéric Dard,
Recensionsex
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar