Nu börjar det kännas bekant när antikhandlaren Johan Homan får besök i sin affär av någon som inte bara vill sälja en antikvitet utan också drar in honom i en mordhistoria. Den här gången blir han värre indragen än någonsin, för polisen tror att det är han som är mördaren. Och med tanke på hur han råkar vara på plats där det händer så kan man inte riktigt klandra dem. Vi läsare får förutsätta att han inte är ett exempel på opålitlig berättare, även om det inte är alldeles okänt i genren.
Jag roar mig under lyssningen med att gå runt i de homanska spåren med hjälp av Google Maps, allra först till Kindstugatan 4 i Gamla stan, där han bara runt hörnet från sin affär råkar i klistret första gången. Där verkar lokaliteterna stämma, i varje fall så långt Google har kommit med kameran, för inskriptionen ovanför porten är citerad i boken. Vad gäller hur det ser ut inne på gården - eller hur det såg ut 1975 - får vi lita på författaren. Något sämre överensstämmelse är det när han rör sig utanför tullarna och besöker inblandade i Djursholm och Lidingö (fint ska det vara!).
Det börjar som sagt kännas bekant, och det gäller också fortsättningen. Homan suckar över sin ekonomi och att antikhandeln inte går så bra, men skulle kanske fundera över sina vanor vad gäller taxiåkande och restaurangätande (och -drickande), som måste kosta en del. Lite som Stig Helmer i Sällskapsresan-filmerna blir han också förtjust i en ny ung kvinna i varje bok, opraktiskt nog en som ingår bland de misstänkta och därför inte riktigt kan uppvaktas som han hade önskat. Här blir det i alla fall middag i hemmiljö med gorgonzola och päron efteråt, en tidsmarkör så god som någon. (Huvudrätten är rödspätta med champinjoncreme.)
Men jag gissar att det är precis det här läsekretsen ville ha, och har velat ha nu i över fyrtio år. Själv kan jag nog tänka mig att fortsätta med någon ytterligare Homan då och då. Det är småtrevligt med mat och dryck, antikviteter och historia, och framför allt fullständigt oförargligt mitt bland liken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar