onsdag 21 november 2018
282. Håkan Nesser: Tom
Jag har medvetet hoppat över Håkan Nessers bok Intrigo som kom förra året, eftersom jag egentligen tycker att det är ett oskick att trycka om tidigare publicerade alster i nya kombinationer. Men den här kortromanen som ingår där är - till skillnad från övrigt innehåll - tidigare opublicerad, och när den nu kom hos Storytel på egen hand som ljudbok var det förstås inte mycket att tveka om.
Upplägget är klassiskt nesserskt. Det börjar med att en kvinna blir uppringd mitt i natten av en man som säger att han heter Tom och att han vill träffa henne. Det är ju mystiskt så det räcker, men det nesserska är att Tom är hennes son - egentligen styvson - och att han inte har hörts av på över tjugo år. Sedan går det inte att berätta mer utan att förstöra någon del av historien, men det vänder både en och två gånger innan det slutar på ett sätt som vore värdigt Roald Dahl.
Inläsningen av Anna Maria Käll är utmärkt, men det är något med Nesser som gör att han för mig kommer bäst till sin rätt när jag läser honom själv i pappersform. Kanske är det formuleringarna, kanske är det det dröjande tempot som gör sig lite mindre väl i lyssnad form. Men det är verkligen allt annat än plågsamt att höra de här tre och en halv timmarna, och jag tycker inte en enda gång att jag hade behövt bläddra tillbaka för att kolla en ledtråd. Man får ändå hålla öronen öppna för att inte missa något. I tur och ordning bockar jag av "pommersten", "luguber" och Klimke (denna gång är han huvudpersonens gamle filosofilärare, så jag börjar nu tro att det handlar om en hel akademikersläkt).
Etiketter:
Deckare,
Fiktiva länder,
Håkan Nesser,
Lyssnat,
Nya Zeeland,
Storytel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar