Denna den sjunde delen i Tove Janssons Mumin-ennealogi faller lite ur ramen jämfört med de tidigare eftersom det är en novellsamling. Man känner igen de medverkande varelserna, miljöerna och den lätt melankoliska stämningen, som jag tror var huvudanledningen till min skepsis mot de här böckerna i den ålder då man förutsattes läsa dem. Nu inser jag bättre deras kvalitet, men det är ändå något med dem som inte landar alldeles rätt hos mig. Kanske lyckas jag formulera det lagom till den sista boken är avlyssnad.
jag började läsa först i tonåren
SvaraRaderaKanske ett bra val - det är ju en serie där man förutsätts växa efter hand.
Radera