Antikhandlaren Johan Homan kommer här i kontakt med ett sällskap vinprovare, och det sker på samma sätt som det brukar i de här böckerna, nämligen att någon kommer in i hans antikhandel. Den här gången är det en gammal bekant från Uppsala, som sedan bjuder med honom till nationens gåsmiddag, när han har utsetts till hedersledamot och ska installeras. (Mårtenson själv blev hedersledamot året innan den här boken kom ut, men den hedern låter han alltså inte Homan utan bekantingen vederfaras.) Sedan blir det vinresa till Frankrike, nya provningar i källarvalven, varvade med mord och mordförsök - och så Homans måltider och affärer, i den mån han har tid med sådana. Allt är med andra ord precis som det brukar, inklusive att det är hans siameskatt som leder hans tankar på rätt håll vad gäller hur mördaren har lyckats.
Det är nog mest en fråga om personligt tycke och smak om man uppskattar att de här böckerna är sig lika år efter år. Själv tycker jag nu efter sju stycken att de är lite för upprepande för att jag ska se för mig att jag håller ut ända till slutet - när nu det kommer, för Mårtenson är med oss och produktiv. (I år kom den fyrtiosjunde Homan-boken.) Men i den här ljudboken finns det något som skiljer den åt från de flesta andra, nämligen att författaren läser själv. Det är inte dåligt, men inte heller så bra som när det är Tomas Bolme, som det brukar. Mest önskar jag att han hade sagt till när ett nytt kapitel börjar, men det är väl bara jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar