Denna mycket kända dikt av den lika kände Edgar Allan Poe har jag faktiskt aldrig läst förr, inte ens i skolan, vad jag minns. Nu fick jag en anledning att söka upp den, och hittade den här inläsningen av sir Christopher Lee, som förstås gör det så bra som man kan förvänta sig. Han har förstås rösten som krävs, men lyckas förmedla inlevelse utan överspel. Själva dikten är så genomanalyserad den kan bli, men så rymmer den också mycket godis för litteraturvetaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar