Det mest förvånande med den här, den tionde deckaren om antikhandlaren Johan Homan, är att han först nu är på matlagningskurs i Grythyttan. Det känns snarast som något han kunde göra varje år med tanke på recepttätheten i intrigerna. Det är förresten inte bara matlagning som ingår, utan diverse restauranggöromål, och praktiskt nog är det Homan själv som får servera en förgiftad sorbet till mordoffret. Eftersom det inte är Maria Lang som har skrivit drivs gästgiveriet inte av Carl-Jan Granqvist utan av en fiktiv krögare, och alla kursdeltagarna och övriga gäster är rimligen också påhittade.
Har man läst de tidigare böckerna - eller lyssnat, som jag gör - så vet man vad man får. Det är ett slutet sällskap som från början verkar vara okända för varandra, men så småningom visar sig känna varandra sedan förr på olika sätt. I sällskapet finns den obligatoriska unga damen som Homan kärar ner sig i samt någon som han har gemensamma bekanta med sedan sin tid i Uppsala. Framställningen är förhållandevis omständlig, och för den som har svårt att följa med rekapituleras händelser och överväganden både som inre monolog och i Homans samtal med den unga damen och med hans vän Calle Asplund på riksmordkommissionen. Den här gången är historien berättad med en uppbruten kronologi som inte är alldeles lyckad. Men på något sätt är det trivsamt och hörvärt ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar