Redan på första sidan lyckas Valiant gå ner sig på tunn is i de träskmarker där hans folk bor i exil i England. Men som den rådige yngling han är simmar han under isen, spränger den underifrån när han behöver luft, och simmar vidare in till stranden. Där hugger han till ett par skidor av två döda träd och ger sig hemåt, trots att kylan får hans kläder att frysa "till pansar på hans skakande kropp". På nästa sida får han vila ut hemma på slottet, febrig och yrande.
Nu börjar man kunna konceptet, och jag ska nog inte fortsätta med de trettiosju ytterligare delarna. Men här kommer han för första gången i kontakt med verklig historia i form av Attila och hans hunner, och får också bevittna Attilas död. (Valiants samröre med kung Arthur ser jag som fiktivt, även om den senare kan ha existerat - men detta är inte platsen att gå vidare med den frågan.)
Valiant är inte bara stark och modig, utan även förståndig (och förnumstig):
Valiant är inte bara stark och modig, utan även förståndig (och förnumstig):
Och kunglig, vilket alla genast inser när de träffar honom:
Det är faktiskt inte så lite tröttsamt, men ändå intressant att nu ha fått en egen bild av detta epokgörande mästerverk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar