Under förra årets projekt reflekterade jag över Stieg Trenters allittererande titlar, men till den här nivån, att inte bara titeln utan också författarens namn börjar på samma bokstav, nådde han av förklarliga skäl inte. Här kunde författaren göra det genom att skriva under pseudonym (man är ändå glad att det inte är en levande människa som går genom livet och heter Michael Mopp). Han hette Malte Skoog, var Lundabo och skrev mest noveller, men detta blev hans enda bok.
Lund är också miljön, som synes av omslaget, även om liket inte påträffas utanför domkyrkan på det sättet. Sedan ett lustrum bor jag inte längre i Lunds tätort utan på annat håll i kommunen, men jag blev förstås ändå mycket nyfiken på vad som kan göras av det här. Det visar sig vara ganska lite. Mordplatsen finns i en villa i ett fiktivt bostadsområde, och även andra lokaliteter som spelar någon viktig roll, verkar vara fiktiva. Några gatunamn, Lundagård och Stadsparken förekommer, men Lund syns annars mest vid förflyttningar per bil, där det visar sig att tiden har gått sedan det hela utspelar sig, när berättaren
vek av åt höger in på Lilla Fiskaregatan. Den enkelriktade trafiken här underlättade passagen, trots att jag hela tiden måste hålla ett vaksamt öga efter någon lördagsshoppande Laura, som plötsligt kunde finnas för gott att uppenbara sig på körbanan.
Trafiken där kan ha sina sidor även numera, men gatan är som bekant gågata sedan länge. En del ändras dock inte:
Jag undvek med knapp nöd att stöta till en cyklist, som vinglade till framför mig.Berättare och bilföraren heter Teddy Landén, långt innan det fanns en lokalkändis med samma namn, vilket ju är lite roligt. Han är fastighetsmäklare, av skäl som inte framgår. Det är i alla fall ingenting i berättelsen som motiverar det, och han förhåller sig till jobbet ungefär som Harry Friberg, det vill säga sköter det när han får tid över mellan inslagen i sin privata mordutredning. Ett av dem är för övrigt att köra till Malmö på "autostradan", som bör ha varit alldeles ny. Jag lyckas inte placera historien exakt, men den som vill utgå från allsvenska fotbollsmatcher kan nog hitta rätt år. Här förekommer också "Lennart Hylands hurtiga röst i Sittinitti", vilket enligt uppgift gick i radio 1954-55.
- Dålig trafikkultur i den här stan, sa jag.
- Inte min avdelning. [säger den polis som har hand om mordutredningen]
Själva historien är lätt- och snabbläst, men inte särskilt sofistikerad. Jag lyckas utan större ansträngning komma på vem som är mördaren någonstans mitt i boken, och det är inte så vanligt. Omslaget av Lars Wellton är nästan det bästa, och då har vi ändå en inledande personförteckning med sådana karaktäristiker som att någon har "blått blod med hög promillehalt".
Det finns något charmigt över just de där äldre omslagen. De är så speciellt stylade.
SvaraRaderaJa, det måste ju ha varit supermodernt när det kom! Som fladdermusfåtölj och teaksoffbord.
RaderaDen var ju faktiskt rätt så häftig!
SvaraRaderaJa, visst är den? Sen är det ren lögn att liket ligger utanför domkyrkan, men det upptäcker man ju inte förrän man har köpt boken, och då har omslaget gjort sitt.
RaderaSååå charmiga! Älskar de gamla deckarna, Trenter och Lang i synnerhet men jag tar allt jag kommer över i pappas hylla :)
SvaraRaderaEn favorit är Släkten är bäst av Klara Kvist (pseudonym för Jan Mårtenson): http://www.deckarsidorna.se/1978/-s-kvist-k-1978-slakten-ar-bast.jpg - visst är det fint?
Ja, det finns mycket snyggt från förr. Men det känns som om det måste gå ett tag för att man ska uppskatta det igen. Just nu är det väl 80-talet som är som mest ute.
RaderaÄven om boken är gammal så blir jag oerhört nyfiken :)
SvaraRaderaDen har förstås åldrats, men jag tyckte den var helt OK med tanke på miljön. Och Lund är nog ett lyckokast, det finns ju många som har tillbringat några år här och kan relatera till det.
RaderaHej, trevligt att läsa här!
SvaraRaderaMalte Skoog var min morbror, och jag minns när han satt med långa korrekturremsor när jag var liten.
Malte hade mycket humor och var en mycket kreativ person - han var ingenjör och uppfinnare och tilldelades flera utmärkelser för sina uppfinningar.
Själv har jag oxå fått en bok utgiven, men ingen deckare utan en ungdomsbok i hästmiljö. Jag använde pseudonymen Bisse Brask, för jag skrev boken på några veckor (när jag var insnöad med min hästar långt ute på landet), och Rabe'n & Sjögren var intresserade av den men ville jag skulle jobba litet mer med den. Det ville jag själv oxå, men jag behövde pengar snabbt för att kunna köpa en ny (gammal) bil. Jag var nödd och tvungen... och Wahlströms skickade pengar några dagar efter att de fått manuset och vi blev eniga. (Jag hade gjort en del översättningar åt dem tidigare.)
Hittade hit när jag sökte på titeln på Maltes bok. Har ibland även hittat min egen bok på Bokbörsen - ganska fantastiskt, med tanke på att den kom ut i början av 80-talet och inte var märkvärdig på något sätt!
P.S. Malte var även min farbror - men hur det ligger till får du lista ut själv ��!
RaderaJag har alltid varit förtjust i allitterationer - kanske kommer det från Malte.
Hej, vad roligt att höra från någon som kände Malte i verkligheten! Det märks förstås att boken är från en annan tid - en sådan detalj som jag inte tog upp i inlägget är att det väl numera är svårt att få publicerat en deckare om man inte redan har en andra bok mer eller mindre färdig. De många enstaka böcker som kom ut på 50- och 60-talet finns det inte plats för när det gäller att sälja in "årets bok av" vem det nu är. Och så det här att det numera är polisen som löser mordgåtor även i böckernas värld.
Radera(Jag gissar att Malte var ingift antingen som morbror eller farbror.)
Ack nej, så enkelt som att Malte var ingift var det inte!
RaderaNej, då kan jag inte komma på hur det skulle kunna hänga ihop, faktiskt.
Radera