lördag 28 september 2019
261. Andreas Palmaer: Vandraren utan ansikte
Man behöver inte vara i den ålder, nio till tolv år, som Storytel anger som målgrupp för den här novellsamlingen för att tycka att den här och var är ganska ruskig. Det går också bra att nå effekten utan knarrande dörrar i gamla slott; här finns både sociala medier och modern teknik. Ofta är historierna av den sorten som skräms alldeles på slutet och därför lämnar en kvar med skräckkänslan. Fram till dess kan det vara närmast idylliskt. En handlar till exempel om en söt lillebror som glatt berättar att han är fyra år och håller upp fyra fingrar. Men så visar det sig att det inte är hans egna fingrar utan några som han har hittat någonstans.
Etiketter:
Andreas Palmaer,
Barn- och ungdomslitteratur,
Lyssnat,
Noveller,
Storytel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar