Den här novellen består av att författaren (eller i alla fall en berättare som kan antas vara identisk med honom) återberättar vad han för ett par decennier sedan har fått berättat av en bekant, som i sin tur hade fått berättat för sig av en domkyrkovaktmästare i (det fiktiva) Southminster vad denne upplevde i sin barndom. I lyssnat skick blir det nästan för många lager att hålla reda på, men det är ett känt knep hos M. R. James och avses nog skapa autenticitet.
Själva historien inuti dessa lager handlar om en grav i katedralen och hur den påverkar ett antal människor i samband med en renovering. Jag är inte säker på om sensmoralen är att man inte ska renovera, att man inte från början borde ha gjort de ändringar som renoveringen syftar att återställa eller möjligen att man inte ska tro på alla historier man hör. Det här är inte ett av James' toppnummer, skulle jag säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar