Hur den här volymen relaterar till samme författares Marginalia är fortfarande efter läsningen av båda oklart för mig. Att de har någon relation är tydligt, men vad som har gjort att viss text är placerad i den här delen är mindre tydligt, för att inte ta till i överkant.
Den är annorlunda disponerad än sin kamratvolym, men ovanlig också i relation till hur böcker brukar se ut:
Alla sidor ser inte riktigt ut så, men det finns flera textflöden som inte helt relaterar till varandra, åtminstone inte på ett för mig genomskinligt sätt. Allt måste inte vara hur lättsmält som helst, men - för att fortsätta metaforen - det här verkar inte ens vara smältbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar