Igår såg jag en dokumentär om Hans Arnold (och skrev om den på denna bloggs bloggkusin från landet), och där nämndes förstås hans illustrationer till den här novellen. Den kom först ut i en novellsamling med bland andra Nils Karlsson Pyssling, men är väl mest känd i den senare bilderboksversionen med Arnolds illustrationer. Att lyssna på författarens egen inläsning är förstås inte samma sak, men gott nog i ljudboksgenren.
Troligen har jag inte läst den här berättelsen förr, men den är så bekant att det känns så. Den är förresten så bekant att det är svårt att skriva något om den utan att vara förnumstig. Det får räcka med att konstatera att man som vuxen läsare/lyssnare ser/hör ganska tydligt hur välkomponerad den är, och att den utspelar sig vid en tid när det kan noteras att flickor brukar heta Lena eller Birgitta. Nu är det väl snarast flickornas mormödrar som heter så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar